Home

Nordiska i Åbo – så nära........

Det hade inte sett snyggt ut om Nordens största Five-nation inte var representerade under NoM. Det var nog de flesta överens om.

Som det slumpade sig fanns det inte en enda ordinarie besättning som hade möjlighet att åka. Plan B fick sjösättas och som vanligt satt Lasse och Per-Eric som spindlar i nätet och lyckades pussla ihop mig själv med Ebbe och Galen med en, skulle det visa sig, potentiell men långt ifrån trapetsvan finsk gast. Två svenska båtar körde alltså till slut på färjan i Stockholm med destination Åbo.

Gast åt klassens dominant

Jag ska villigt erkänna att jag var lite spänd över att hoppa in i samma båt som klassens dominant och under överfarten försökte jag lite trevande fiska efter hur Ebbe och Olle brukade fördela jobbet i båten och vad han hade för förväntningar på gubben i vajern. Ebbe visade sig vara väldigt cool och sa ungefär att de brukade diskutera det mesta och att det säkert skulle ordna sig bra för oss två också.

Fredag morgon kom vi tillslut till småbåtshamnen, ungefär samtidigt som övriga Finland vaknade. Hamnen var alltså helt öde, men det var en fin morgon, varmt och det lovade gott. Efterhand fick både vi och Galen ordning på båtarna och tillslut dök även Galens gast upp och blev introducerad till Fiven.

Fart – absolut och särskilt på undanvind!

Första start var planerad till kl. ett. Soligt, varmt och mellanvind. Perfekt! Det slog mig innan start hur otroligt trygg Ebbe var med sin båtfart. Där vi normalt lite ängsligt testar vår fart var det uppenbart att jag nu seglade med en rorsman som visste exakt vad som gällde under dagens förhållanden. Men vi hade EM i färskt minne och kom ihåg Jukka Nieminen och Antii Salonens fina resultat från Tyskland. Bland de tretton startande båtarna vann de också båda de första seglingarna och vi tänkte väl att ja ja, vi får väl försöka bli tvåa i alla fall. I den tredje seglingen visade de sig dock vara mänskliga och istället spikade 8678 tredje seglingen. Ebbe och jag hade serien tvåa, fyra, trea, vilket vi så klart var supernöjda med. Bra fart i båten, inte minst på undanvindarna och ett ganska konservativt seglande var vår melodi. Galen och Joonatan Hollmén bröt första och kom sedan tia respektive elva. Kämpigt med nån som aldrig stått i trapetz.

Gästvänliga finnar

På land var finnarna som finnar förväntas vara fast lite tvärt om. Öppna och otroligt gästvänliga. I klubbhuset, som påminde lite om Arkösunds klubbhus, hade de dukat upp en generös buffé och efter en obligatorisk bastu var det ett enormt välkommet arrangemang.

Jari och Tuomas med kryssvinklar som en Starbåt

På lördagen stormade det i hela Finland utom i Åbo skärgård. Dagen innan hade det varit fördel att hålla sig åt höger men nu var vinden lite mer sydlig och istället gällde det att hitta trycken i de regnskurar som passerade. 9069, Jari Hamström och Tuomas Laurila (som btw känns som om de har kryssvinklar som en starbåt, ingen man vill ha i lä i starten…) vann dagens första segling, 8927 var tvåa, 9193 trea och vi kom fyra. Dagens andra började med cirka fem sekundmeter, men efterhand fick man börja böja på benen i trapetzen, sedan sitta i båten och tillslut nere i lä. Vinden tvärdog under länsen, men på en ö en bit ifrån oss fladdrade en flagga strax igen. Vi skar åt det hållet, fick den nya vinden först och kom tillslut i mål. Dessvärre ströks sedan seglingen, antagligen för att maximitiden gått ut. Surt. Den nya vinden stabiliserade sig ganska snart och när så småningom segling sex kom igång var det 9193 som vann på nytt.

Föredömliga arrangörer

Måste säga att arrangören var föredömlig även ute på vattnet. Korta väntetider och bra banor. Med tanke på att regattan är klubbens absolut största årliga arrangemang med massor av klasser fungerade allt väldigt smidigt. Åk dit är mitt tips om du får möjlighet.

Två spikar sista dagen!

Dags för sista dagen. Fyra båtar låg i någon slags jämn pole position, varav vi var en av dessa. Nu hade det börjat blåsa lite mer. Första seglingen rundade vi någonstans med kölapp men vi hade hittat ett samspel på undanvinden och nu med lite mer tryck var det där vi hade vår spets. Strax var vi i ledningen i den seglingen och faktum är att vi lyckades krångla till oss två raka spikar.

Hysteriskt jämnt inför sista racet

Inför sista seglingen var det hysteriskt jämt mellan fyra båtar. Vi hade i ärlighetens namn inte riktigt koll på hur jämt det var och vilka båtar som hade vilka poäng utan körde på som tidigare och seglade vår egen segling. Vi kom i mål som fyra och det innebar att vi också slutade fyra i regattan. 9069 vann sista seglingen varför Jari och Tuomas också blev Nordiska Mästare, och även Finska mästare. Galen ihop med Joonatan hade kämpigt med slutresultatet efter en bruten segling och ett par tjuvstarter.

Inspiration

Personligen var det väldigt inspirerande och lärorikt att segla ihop med Ebbe. Mitt intryck var en väldigt fokuserad rorsman som inte gärna släpper blicken från sina segel och som absolut vet hur man gör för att få en Five att gå fort. Det blev samtidigt väldigt uppenbart att fart i båten inte går att ställa in med en massa mätande eller att det på något annat sätt är en quick fix. Det är oerhört mer komplext än så.

Optimister med sisu

Ett sista intryck måste jag också få berätta om. Ni vet, på en svensk optimistregatta går det ju en Rib per jolle. Lite överdrivet kanske, men jag tror inte någon svensk optimist har riggats av seglaren själv på den här sidan millennieskiftet. I Finland lastar de upp emot 30 optimister per släp och optikidsen, hör och häpna, både lastar av, riggar och lastar på igen utan ett enda vuxet handtag. Jag tror till och med de hade sina lunchmackor med sig i sin egen båt. Skulle det ens fungera på svenskat vatten? Vad vet jag, men det kanske är just de detaljerna som är den där berömda finska sisun?

Till slut, tack Ebbe för massa lärdomar och en väldigt trevlig regatta.

Lars Wester

Thomas och Oskars succé på Polska mästerskapet 2017

Varför välja just Polska öppna? Efter ett års boende i Indien, i Bengaluru, mitt i Indien, helt utan tillgång till hav, stor sjö eller någon form av segling, var vi väldigt sugna på att sätta oss i Fiven igen. SM gick på våren, där var vi körda då vi anlände till Sverige först till midsommar. Det som var kvar var EM och polska, och EM var för nära och skulle inte ge oss tid att träna. Jag tog kontakt med Przemek Zagórski, Polska Five-förbundets kontaktperson för tävlingen, tidigt, redan innan webbsidan var uppe, och han hjälpte oss att fixa boende. En annan anledning att välja Polska var att VM går där nästa år och det är så klart kul att ha tränat i dessa vatten.

Prisvärt i Polen
Sen ankomst till Gdynia på onsdagskvällen, dumpade båten i hamnen och åkte sen direkt till hotell Mercure i Gdynia Centrum, som jag kan rekommendera. Sauna, pool och mycket bra frukost för ca 800 kr/natt (dubbelrum exkl. frukost). Se dock till att få nyckel för att kunna öppna fönsterna (fås i receptionen mot att man skriver på ett papper där man lovar att inte hoppa!) eller få ett rum mot havet, som dock kostar mer…

Mycket speciell sjö
Torsdag meckade vi hela dagen och först framåt fyratiden kom vi ut på vattnet. Gdynia vetter österut (även om man lätt tror att det är norrut) och vi gick ut i ostlig pålandsvind. Havsvågorna kom in och studsade sedan utåt på den stora piren, med effekt att vågorna kom från alla håll och vattnet kändes upprört och svårseglat. Dessa förhållanden hade vi sedan under hela tävlingen och för oss som tränat på Baggenfjärden så var det klart ovant.

Massor av vind
På fredagen regnade det så mycket på morgonen att starten sköts till kl. 12. När starten gick med grindstart, blåste det 8-10 m/s ostigt. Vi var ca 34 båtar till start. Mycket vind och tuff sjö gjorde dock att många båtar vände tillbaka och två båtar bröt masten under dagens seglingar. 10-15 båtar kapsejsade och en hel del av dessa vände också tillbaka till hamn. Vi seglade in på platserna 10, 7 och 7 och var nöjda, men helt slut efter dagens tre seglingar. Det blev sauna och pool, en trevlig restaurang vid stranden, och sen direkt i säng.

POLNat Flygande 8873 - Copy Redan under första seglingen syntes tävlingens totala vinnare tydligt. Det var båt GER 9152 med polska världsmästarinnan i 470, Agnieszka Skrzypulec vid rodret och tyska, mycket rutinerade five-seglaren Holger Jess som gast. De spikade de tre seglingarna med god marginal.

Häng på täten
Lördagen fortsatte med ostlig vind, möjligen något lättare. Vågorna var lika stökiga som tidigare. Vi hann med fyra seglingar och Skrzypulec/Jess fortsatte spika. Vi startade med en trea, hade häng på Skrzypulec/Jess hela första kryssen (J). Efter avslutad dag låg vi sammanlagt 7:a efter placeringarna 3, 7, 8, 6 och var om möjligen ännu tröttare än dagen innan. Den skvalpiga sjön krävde mycket aktiv segling med 100% koncentration på styrning och ständig justering av segel. Fjärde seglingen orkade vi knappt hissa spinnan på sista benet och jag minns hur skönt det var att komma iland.

WOW – sammanlagt 5:a
På söndagen var det lättare vindar, 3-4 m/s som ökade till ca 5 m/s. Krabb sjö. Fortsatt mycket vågteknik både på kryss och undanvind krävdes alltså. Sannolikt är det lika bra att vara beredd på detta till VM även om det inte blir ostliga vindar.

9a, 8a, 3a, på söndagen ledde fram till en femteplats totalt. Vi är mycket nöjda med tanke på den ringa mängd träning vi har fått ihop. Och kul att ha testat VM-vattnet och veta nu hur svårseglat det är.

Planeringstips inför VM 2018
Sammanfattningsvis inför VM: Gdynia har ett stort utbud av lägenheter att hyra istället för hotell. Przemek kan hjälpa till. Var dock ute i god tid. Fin badstrand precis i anslutning till hamnen vilket gör att det blir ett trevligt område med intensivt folkliv. Många restauranger ligger efter stranden. Det som de polska Fiveseglarna gjorde som var trevligt var att boka en gemensam middag på en av strandnära restaurangerna. Vi bör göra detsamma när vi är där på VM!

Vi tog oss till Gdynia via Trelleborg-Swinoujscie, eftersom vi passade på att träffa släkt i Skåne på vägen. Förmiddagsfärjan tog ca 6 timmar, men vägen mellan Swinoujscie och Gdynia tog sen minst fem timmar att köra (ca 33 mil) och var visserligen vacker men tog för lång tid när man är sugen komma på plats och börja fixa med båten. Bättre då att resa Karlskrona-Gdynia direkt (åtminstone om man kommer norrifrån). Även Nynäshamn-Gdynia finns att utforska inför nästa år. Vi betalade 4100 kronor för Trelleborg-Swinoujscie ToR och då hade vi hytt på vägen hem. Båten hem gick klockan 01.00 på natten.

Söder om Gdynia ligger Sopot och Gdansk, som också lär vara trevliga. Sammantaget gör detta att det funkar bra att ta med familjen. Dessutom är Polen billigt. PolNat Gdynia - Copy

Kanonfina arrangemang
Tävlingsområdet ligger mycket tillgängligt. 20-30 min utsegling beroende på vindriktning och styrka. Bra organisation på land och banläggningen fungerade smidigt även när de var tvungna flytta märken under seglingen. Jag tror att vi hade tre eller fyra sjösättningsramper, men Przemek sa att de kommer komplettera med många till. Dom hade ett antal tält som användes till b.la. skepparmötet och prisceremonin. Efter dagens seglingar bjöd de på pastaröra och dricka. Trevligt!

Vi var 34 båtar men jag är övertygad om att Gdynia Yacht Club kan ta emot ytterligare 100 båtar utan problem. Så se till att ni är där! Och inför VM: träna vågteknik och ett bra trim för det…!

Nu bär det iväg till Indien igen, vi ses till VM 2018!

Thomas Lundberg
SWE 8873, Gandalf

Meck, väntan, trim, grindstarter, tjöt och öl – våra intryck av Five-EM 2017

Efter 8 säsonger och 7 VM i RS500-klassen var det dags för nya utmaningar och vi hittade vad vi sökte i Fiven. Den mjuka formen, det lättdrivna men lugna skrovet, kombinerat med alla trimmöjligheter som gör att man kan få båten underbart balanserad på det lilla lätta rodret gör att vi är väldigt nöjda med bytet.

EM i Warnemünde
Säsongens stora happening var så klart EM i Warnemünde. Med över 90 båtar och grindstart, vilket är nytt för oss, såg vi verkligen fram emot vårt första stora mästerskap.

Transporten till Warnemünde gick smidig och vi rullade in på jolleplanen i soligt och varmt sommarväder medan topplistemusiken flödade. På plats blev vi vänligt och nyfiket välkomnade av seglare på plats och vi förstod snabbt att det är en familjär stämning i klassen där de flesta känner varandra och hjälps åt.

Första dagen registrerade vi oss, riggade upp båten och letade upp vårt hotell. I och kring hotellet hade tiden stått still, de accepterade till exempel inte kort utan hänvisade oss till bankomaten. Vi somnade till vågornas kluckande och laddade med en rejäl tysk frukost med mycket protein. Andra dagen fick vi till ett träningspass med bra vind och krabb sjö på förmiddagen och ytterligare ett pass efter inmätningen då vinden mojnat.

Grindstart – hur gör man?
EM började med start kl 15 första dagen, vilket var i senaste laget med tanke på väderprognosen. Vår vana trogen gick vi ut tidigt. Vi har en välinarbetad rutin med att kolla vindar osv, men när det kom till att kolla linjen blev vi konfysa. Hur skall man tänka när det är grindstart? Vi hade fått lite glada tips om att man antingen bör starta tidigt eller sent, aldrig i mitten och det verkade ju rimligt, då risken att hamna i störd vind och inte kunna ta sig fri verkar mycket stor om man startar i mitten. Men hur avgör man om man bör starta tidigt eller sent? Och hur långt hinner egentligen haren på de 6 minuter som gaten är öppen är man inte nästan på layline då…?

Massa frågor som vi bollade mellan varandra medan vi låg vid vad vi trodde var startfartyget. Plötsligt insåg vi att alla andra båtar hade dragit sig väldigt mycket längre ner, och vi förstår att gatebåten och haren kommer att utgå från en liten pinnboj halvvägs tillbaka till hamnen. Upp med spinnackern och full fart ner mot starten för att försöka se flaggor och få koll på tiden. Vi hinner precis ner för att höra varningssignalen och bestämmer oss för att inte starta tidigt, därför drar vi oss sakta uppåt igen. Men när starten går och haren drar iväg tycker vi ändå att vi hunnit lite väl långt bort och vänder nedåt igen och kommer iväg så där mitt i, som vi egentligen inte tänkt.

Varning för vakuum
Det är mycket båtar och det gäller att få bra gång i båten för att inte halka ner i störd vind. Vi försöker att fokusera på vår egen segling och inte bli för stressade av vad andra gör även om det blir en del slag och duckande. Som väntat ser vi att det är trångt på layline. Att komma in sent från babord verkar inte vara något bra alternativ, men om man kommer in från styrbord gäller det att gå relativt långt förbi layline för att inte halka ner och hamna i vakuum runt bojen.

Väl nere på undanvinden gäller det även där mest att hitta fri vind och gippa i rätt lägen. Nere vid gaten måste man ganska tidigt ha gjort sig en bild av läget och aktivt bestämma strategi, vilken boj ligger bäst? Vilken boj har vi bäst kurs mot? Behöver vi väja för någon eller lämna plats? Vilken boj har vi chans att få innerläge på? Var är det minst båtar? Vart vill vi gå på kryssen? En massa faktorer spelar in i besluten som vi försöker ta samtidigt som vi skall manövrar på ett smidigt och bra sätt. I alla rundningar finns stora chanser att tappa eller vinna placeringar.

Vi håller oss runt 30 i hela första seglingen och tycker inte att vi gör några stora tokigheter utan är relativt nöjda med vår segling. Det är tajt med båtar och det gäller verkligen att vara med från början konstaterar vi.

Segling med flyt
I start nummer två har vi läget lite mer klart för oss men väljer ändå att starta i den senare delen av mitten. Det vrider en hel del och vi tycker att vi fått kläm på skiften under dagen och har bestämt oss för att lugnt och metodiskt försöka slå på skiften. Vi kommer iväg OK, får ducka några båtar och slår sedan på skiften hela vägen upp utan att behöva ligga i störd vind några längre perioder. Vi har lite flyt med de sista skiften vid märket och rundar som 7-8 vid första märket. Nu gäller det att hålla i… Vi tycker alltid det är lite nervöst med lättvindsundanvind, men det går OK, vi tappar någon båt och sedan ytterligare några på resterande varv men går i mål som 11!

Tjöt och öl
Vi är så glada och nöjda med vår första dag på EM och dessutom serveras det öl till alla seglare när vi kommer i land, härligt klass det här J. Vi tar en selfie med seglarkläderna fortfarande på, varsin öl i handen och världens största leenden, det här är det bästa! Sedan blir det snabbt ombyte och seglarmiddag i ett gammalt båthus på seglingsområdet, en fantastisk buffet och trevligt sorl.

Var är vinden?
Inför dag nummer två ser prognosen fortfarande osäker ut med svaga och växlande vindar. AP:n hissas på land. Två timmar…då hinner man ju mecka massa saker! Några mindre saker inhandlas och vi blir stående med huvudet ner i båten och rumpan i vädret en god stund, en stor del av livet som five-seglare.

Det hann bli lunch med bratwurst, bratkartoffeln och saurkraut i seglartältet också innan de sköt upp ytterligare två timmar. Mer tittande på andras båtar, spejande över vattnet, seglingstjöt och en mjukglass innan de meddelar att det inte blir några seglingar. Skönt ändå att slippa ligga på vattnet och vänta.

Proffshjälp av Pinell
Aftersail-öl bjuds det ändå och efter den får vi kontakt med Ian Pinell som hjälper oss med att gå igenom våra segel och vårt trim. Vi inser att förstaget är för kort liksom slaglängden på tampen som justerar raken. Det visar sig att Ian fått en rejäl smäll på ögat och skadat hornhinnan. Under dagen när seglingarna ändå var uppskjutna har han fått laserbehandling på sjukhus. De är effektiva i Tyskland och Ian försäkrade sig om att det var Ok både att dricka öl och att segla. Vi är mycket upprymda och tacksamma över den exklusiva och generösa hjälp vi fick av en av de stora inom five-seglingen.

Äntligen segling
Tredje dagen är det utlovat bra med vind på förmiddagen som sedan skall mojna och vrida. Tre seglingar är planerade. Trots detta ligger starttiden kvar på klockan 12. Vi ger oss ut med en ny schackel i förstaget och rejäl rake då det blåser ca 8 m/s. Vi tycker att det går som tåget men vinden mojnar och när vi kör mot Peter och Per-Eric går vi 15 grader lägre än dem... Vi drar tillbaka masten något, flyttar fram positionerna i båten, inget dramatiskt, och sedan går vi jämnt. Då inser vi att man aldrig skall nöja sig med att inte gå bra, det finns alltid något man kan och bör göra. Lagom till start har det mojnat rejält. Vi har bestämt oss för en sen start men missbedömer avstånden och blir lite sena upp till haren. Vi har glömt släppa strutten i omtrimningen till lättvind och får ingen riktig gång i båten, vi missar ett rejält skift på första undanvinden och går i mål som 40. Vinden fortsätter att dala och vrida och det blir en låååång och guppig väntan på nästa segling, Johan hinner bli lite sjösjuk och energin sjunker.

Femma upp och vi håller platsen!
Men så drar det till slut ihop sig till start i fjärde seglingen. Vi bestämt att starta sent vilket vi gör och får fri vind hela första kryssen. Vi rundar som 5:a vid första märket, en placering som vi håller in i mål. Det blir inga fler seglingar varken denna eller nästa dag vilket ger oss en sammanlagd 18:e plats på vårt första EM. Det var synd att det inte blev fler seglingar och vi får jobba på en större jämnhet från vår sida, men samtidigt kändes det fantastiskt att kunna få till några topplaceringar. Konkurrensen är benhård och kommer man inte iväg eller lyckas slå sig till fri vind är det lätt att det rinner iväg många placeringar. Vi fick många uppmuntrande tillrop från andra seglare och kände oss mycket välkomna.

Stämning och öppenhet
Saker vi tar med oss från EM är den goa stämningen i klassen och öppenheten kring att dela med sig av olika tips och trix. Vi har fått en större förståelse för grunderna i trimmet och hur man bör tänka kring rake och i vilken ordning man ändrar på saker och ting. Trimmet och farten är viktig, särskilt på förstakryssarna men det gäller att inte stirra sig blind på trimmet, viktigast är ändå fri vind och bra vägval. Taktik vid rundningar och starter är extremt viktigt i stora fält, och vi har fortfarande en hel del att lära om grindstarter. Vi ser dock fördelarna med grindstart, att man slipper omstarter och att det finns en god chans för alla att komma iväg bra i starten. Det är en härlig känsla att segla en klass där det verkar finnas oändligt mycket att lära sig och vi är så taggade på mer Five-segling hemma och internationellt!

Malin och Johan
SWE 8974