En annorlunda Julafton, lurviga smådjur och en ständig sjöbris - 505-VM 2019

Resan till Fremantle gick via Doha där vi spenderade Julaftonsnatten med att lyssna på utrop om avgångar till diverse avlägsna platser. Vi landade i Perth på kvällen den 25 december, när alla Australiensare firar jul, och efter en del letande hittade vi boendet i Fremantle.

Mötta av bekanta
Holger Jess, Peter Nicholas och Luke Payne var bland de första vi träffade på den stora gräsplanen där det fanns parkering för över 90 båtar. Transporten av båten hade fungerat perfekt.  Vi fick ur vårt material ur container utan problem och var snabbt ute på vattnet. Första dagen skakade vi höstens ringrost ur lederna och försöka komma tillbaka till rätt känsla utan att halka runt som tvålar i en tvålkopp.

The Fremantle Doc
Seglingsvattnet utanför Fremantle Sailing Club är fantastiskt. Det är poolgrönt, klart och det blåser en ständig bris som bygger upp under hela dagen. Har man tur får man se både delfiner och flygfisk som hoppar framför fören. De första dagarna försökte vi fånga alla tillfällen att testa fart mot andra båtar. Eftersom brisen bygger upp till 9-13 m/s varje dag så blev fokus på att försöka hitta rätt kombination av rake, fockskotpunkt, skotning för att få balans och ”rus” i båten. 

Pre Worlds = testmöjligheter
Efter 4 träningsdagar började PreWorlds med ett 80-tal båtar och sex entimmes seglingar på 2 dagar. Eftersom det blåste mellan 9-11 m/s och ibland mer, så var vi gott möra och avslutade kvällarna ned yoga och stretch. Vi passade på att prova olika starter och trim och slutade på en 31:e plats på Pre Worlds efter en jämn serie. Förutom att känna på förhållandena och konkurrenterna fick vi också stifta bekantskap med den avslappnade Aussie-atmosfären med bbq och öl efter segling!

Urgulliga pungdjur och avkoppling
PreWorlds avslutades den 31:e december och på kvällen var det Nyårsfest på Fremantle Sailing Club där man även arrangerade VM i Drake. Nyårsdagen var det vilodag som vi spenderade med att sola, bada, cykla och fotografera Quokkas (urgulliga pungdjur) på Rottnest Island. Andra mer vanliga turistupplevelser vi gjorde var att njuta av Freos lite hippie-aktiga cafékultur där det alltid självklart fanns veganska och glutenfria alternativ på menyn :-)! Vi hade möjlighet att cykla mellan boendet och klubben och det var en lika underbar känsla varje morgon när vi kom över backkrönet och vyn över den turkosblå bukten öppnade sig.

Lugn första dag – sedan kom vinden
VM började lite molnigt och med 6-7m/s istället för de förväntade 10 m/s. Den relativt lätta vinden gjorde att resultaten i toppen skiljde sig mot resultaten under PreWorlds. Dag 2 var vinden tillbaka och ökade stadigt under dagen. Pga ett antal mast- och roderbrott och många kapsejsningar blev säkerhetsorganisationen överbelastad och de valda att ställa in dagens andra race. Det tyckte vi var synd eftersom vi lyckades bäst när det blåste som mest!  3:e dagen kom vinden som tidigare och ökade stadigt under dagen. För att komma ikapp schemat kördes 3 race, varav ett extra varv på de två sista racen.  Nu var alla rejält slitna och även de bästa gjorde kostbara misstag som att missa att släppa fockskotet i slag, tappa rodret i manövrar, ramla över bord etc. Tur att vi sen fick den planerade, och välbehövliga, vilodagen!

Slörar = följa John
De avslutande dagarna låg vinden återigen mellan 9-11 m/s varje dag och seglingsledningen la av och till en triangelbana som tvingade alla att följa John ut till slörmärket. Dålig idé tyckte vi har svårt att bära spinnaker på slör i de vindförhållandena.   Efter en hyfsat jämn serie, förutom en segling då vårt fockfall gick av, slutade vi på en 37:e plats totalt, vilket var strax under vår målsättning att vara på övre tredjedelen. Men det var ett otroligt starkt startfält med inte mindre än 10 tidigare 505-världsmästare på linjen och vi har lärt oss enormt mycket!

Sjukt mycket fin segling
Om vi skall summera våra 14 dagar i Fremantle så var det en helt fantastisk resa med sjukt mycket segling, precis på gränsen till vad kroppen klarade. Allt fungerade perfekt och förhållande var suveräna. Det är en fantastisk känsla att stå på jolleplanen, i 25 graders värme, tillsammans med 90 andra båtar och se ut över vattnet där sjöbrisen bygger upp. Eller känslan att få upp spinnakern i 10 m/s och segla över vatten där man ibland ser båtens skugga flyga fram över botten, svårslaget.

Öppenhet och hjälpsamhet
Detta var vårt 3:e mästerskap och vi slås alltid av den öppna och hjälpsamma stämningen i klassen. Man kan fråga vem som helst om råd eller tips och alla kommer att svara oavsett om det är regerande Världsmästaren eller båten bredvid. Seglingsmässigt så lyckades vi få till en jämn serie utan några större tokigheter, vilket vi är nöjda med. Vi kämpade en del med att hålla farten på kryssen utan att tappa för mycket i höjd, särskilt i de första seglingarna.  Men det ska också sägas att i princip inga gastar i topp 20 l detta VM vägde under 95kg. Vi är dock övertygade om att det måste finnas ett sätt att hitta farten även för oss som är lättare, och vi ska hitta dit! Undanvinden gick vi ofta riktigt bra och lyckades ibland plocka 10-20 båtar på en bog. Våra leenden var breda när spinnakern fyller, båten accelererar och formligen studsar fram över det turkosa vattnet i 20 knop - en känsla att leva länge på!

I mars kommer äntligen båten hem!
Vi fick bättre fart på kryssen i slutet av regattan men det finns fortfarande mycket att jobba på, så när båten kommer hem i mars så är det dags att sticka ut igen :)

Om ni vill läsa ingående referat och resultat för varje dag så finns dom här https://www.fsc.com.au/event/505-world-championships/

Malin och Johan
SWE 8974