SM-vinst, den korta och märkliga 505-säsongen 2020

Den höll nästan på att ta slut innan den ens börjat. 505-säsongen år 2020 var den konstigaste i mannaminne. Premiärregattan för säsongen, tillika Svenska Mästerskapet, gick först av stapeln den 22 augusti. Det var Tomas och min uppgift att försöka försvara SM-trofén från 2019 i Båstad – det så kallade ”Hornet”. Efter en vår och sommar med idel inställda regattor var osäkerheten kring formen dock stor. Tävlingen var för oss en öppen fråga.

VM skulle bli kulmen
Men låt oss först blicka tillbaka till årets början, före pandemi och säsongsstart. Tomas och jag hade lagt upp stora planer, kulminerandes med VM på hemmaplan på sensommaren. Upplägget var tidig träningsstart i mars, bland annat tillsammans med skåningar och danskar på fina vatten i Öresund. Sedan träningsläger i Torekov i april och Cup-segling i Träslövsläge, direkt följt av Eurocup på italienska Gardasjön. Biljetter och hotell var faktiskt redan bokade, så även hus i Torekov under VM.

Covid-19
Detta år skulle vi träna mer, segla mer, och dessutom få högre kvalitet på det vi gjorde. Det som kallas ”Livet” ville dock annorlunda. Covid-19 tog plötsligt världen med storm, tyvärr inte på något bra sätt utan snarare som en sorglig, nästan bokstavlig överlevnadsvind. Med ett hårt sjukdomsdrabbat norra Italien blev regattan i Garda naturligtvis inställd. Faktum är att alla våra inplanerade regattor ställdes in. Perspektivet på vad som var viktigt och vad som inte var det, ändrades raskt och brutalt. Själv drabbades jag av sjukdomen i maj men hade tur och klarade mig ändå ganska lindrigt undan.

Tävlingspremiär i augusti = SM
Efter återhämtningen kunde Tomas och jag träna regelbundet på Baggensfjärden. Det blev också några pass i Nynäshamn, alltihop tillsammans med Ebbe & Olle i 8926. Vi var dock inte i närheten av vår ursprungliga säsongsplan. Framför allt saknades tävlandet. Pressade situationer vid märken, stress inför upprundningar, hög puls och precision vid start, behov av taktik för stora fält. Allt detta som seglare ständigt behöver utsättas för och öva på, det fattades helt enkelt. Således kändes det väldigt konstigt att tävlingspremiären för säsongen inföll först den 22 augusti, även om jag lugnt kan säga att vi var glada att den överhuvudtaget blev av. Nervöst, trots allt, speciellt eftersom vi inte hade en aning om var vi stod. Att det gällde ett mästerskap där vi dessutom var titelförsvarare gjorde inte saken bättre.

Starkt startfält
Startfältet på SM var starkt. Förutom alla duktiga, svenska 505-seglare från väst-, syd- och ostkusten, så deltog också flera tidigare världsmästare och toppseglare från Tyskland och Danmark. Enligt väderprognosen skulle vinden bli stark och vågorna höga, alltså med förhållanden som vi inte alls kunnat träna på detta år.

Riskexponerade i första seglingen
Starten gick, gate-båten släppte iväg de drygt 30 båtar stora fältet i första delseglingen. Vi valde att starta sent. Vinden vred emot, vi slog till babord och gick på höjning. Eftersom vi redan var långt ute på kanten var vi mycket riskexponerade. Och höjning fortsatte för babord. Längst ut nu... Till slut fick vi bita i det sura äpplet och slå tillbaka in mot mitten. Större delen av fältet låg nu framför oss. Vilket mörker! Vi rundade kryssmärket bland de fem sista, nu gällde det verkligen att rycka upp oss. Vi gippade direkt och hittade ett bra spår. Undanvinden gick fort, vi gippade flera gånger i rätt lägen, och hade nästan kommit ikapp en klunga strax före märket. Det blev två snabba gippar till strax innan märket. Oh nej, inte ”dubbelgippar”, tänkte gasten, alltså jag, nära maxpuls. Taktiken lönade sig dock och vi kunde runda precis före klungan i lovart. Upphämtningen fortsatte, vi passerade båt för båt och gick i mål på tionde plats, med fem utländska båtar före oss.

I otakt på länsen i andra seglingen
I andra seglingen var vi med bättre från början, vi undvek kanterna och slog bättre på skiften. Båtfarten var ett strå vassare nu, och vi förbättrade vår placering för varje varv som gick. Inför sista länsen låg vi trea. Länsen, som hittills under regattan gått bra för oss, blev plötsligt vår akilleshäl. Sättning av spinnakern var något sämre än vanligt och vi tvingades relativt tidigt göra en taktisk gipp ut till babord. Vi gippade till råga på allt tillbaka för tidigt och kom i otakt med länsens två större skift. Vi seglade ned oss till en sjundeplats i mål. Ack ja. Bättre placering än i första delseglingen, men så här illa får man inte avsluta ett race, bannade vi oss själva.

Hare i tredje köret
I egenskap av sjua i föregående delsegling fick vi starta som hare i tredje delseglingen. Framför oss, ute till havs, kunde vi se jättelika moln torna upp sig. Inledningsvis styrde vi emot ovädret. När grinden stängts uppstod förstås den stora frågan. Borde vi styra ut på högerkanten igen, mot ovädret? Vore det verkligen klokt att exponera oss som i första seglingen? Eller borde vi kanske slå in mot mitten och bevaka fältet? Vi valde den senare taktiken. På styrbords halsar höjdade det och vi körde på. Vi fann oss ligga bra till gentemot alla på babordskanten. Bakom oss valde dock ett tiotal båtar att gå ut långt ut på styrbordskanten, rakt mot ovädret.

Dramatisk vindökning
Vinden ökade allt mer. När vi slutligen slog till babords layline såg vi att båtarna på högerkanten hade fått ett jättelyft och låg långt före alla andra. Nu friskade vinden plötsligt i dramatiskt. För att undvika en kapsejsning släppte vi genast ut storen och sedan även focken. Tomas styrde så högt han bara kunde. Hela riggen skakade och båten lutade kraftigt. Nu kom regnet – horisontellt! Sikten var inte mer än 20 meter och vi kunde inte se några andra båtar längre. Vi upplevde att det nu var mer än 16 meter/sekund.

Med en gnutta tur klarade vi oss ändå från att gå runt och efter fem minuter hade vindstyrkan minskat något. Det blåste dock fortfarande hårt. Runt omkring oss såg vi många 505:ar som hade tippat och låg i den grova sjön. Delseglingen var dock inte avblåst, så vi körde på och vi rundade kryssmärket som åtta. Till slut seglade vi upp oss till en sjätteplats och gick sedan i mål.

I dagens sista delsegling, som var ett hårdvindsrace i 9-12 m/s, gick vi till slut in som sjunde båt.

Jämnt bland svenskarna efter dag 1
När vi kom i land konstaterade vi att vi också låg på en sjundeplats totalt, dock med samma poäng som Malin & Johan i SWE 8974 på sjätteplatsen. Tomas & Urban i SWE 8694 låg två poäng bakom oss, så det var ganska tätt mellan svenskarna. Framför oss hade vi tre tyska och två danska besättningar. Man kan inte låta bli att beundra Wolfgang & Holger i GER 9230, som ledde från dag ett och som dominerat fullständigt med sin fina teknik och fart under mycket svåra förhållanden.

Dag 2 – nära kapsejs
Dags för andra dagen och avgörandet av både SM-tecknet och regattan. Ökande vind under dagen, till att börja med 9-13 m/s under första seglingen. Vi hade revad stor med 765 i rake, fockskotpunkten långt ut och centerbordet något upp. Vi fick en bra start med fri vind och låg ”topp fem” strax innan kryssmärket. Då hände det! I sista slaget på layline var vi inte tillräckligt snabba och möjligen blev svängradien för snäv. Jag hann faktiskt ut i trapets innan båten med fylld fock trycktes ned i vattnet. Tomas släppte givetvis på storen men läget var kritiskt. Båten lovade kraftigt mot vindögat och tog in mängder med vatten. Jag kastade mig in i båten och lossade både trapetskrok och fock. Det var i absolut sista sekunden jag fick loss seglet, vi var faktiskt på väg att gå runt mot lovart. Med vattenfylld båt tvingades vi dock att segla en bit på babord för att komma igång och uppnå styrfart innan slaget. Inte kul, eftersom vi redan låg på layline. Oj, vad vi tappade!

Det snabbaste vi seglat en 505
Rundade till slut kryssmärket som elva. Vi gippade sedan direkt och planade iväg. Mot slutet av länsen gick vi på en styrbordsbog in till märket. Här seglade vi nog det snabbaste vi någonsin gjort i en 505. Vågorna var minst sagt stora, och nu gällde det att fokusera på maximal planing och att hålla balansen. Vi seglade upp oss till en åttondeplats efter länsen. Sista kryssen seglade vi förbi Peter & Martin i SWE 8962 och kom ikapp tyskarna Henrik & Sebastian i GER 8849. Under sista biten upp emot kryssmärket lade vi en lös bevakning på Malin & Johan. Det borde inte skada, kände vi.

Vi rundade som sjua och tog oss därefter an sista länsen. Kom ikapp och förbi tyskarna och prickade gippen på exakt rätt ställe, så vi fick maximal skärning emot sista märket. Gick i mål som sexa. Nya besättningen Anders & Jacob i SWE 9013 imponerade strax framför oss. Vid målgången blåste det cirka 13 m/s.

Spänd väntan – blir det fler seglingar?
Skulle det bli några fler delseglingar? Vi låg länge och väntade på besked. Vinden ökade och vi gick runt på bara focken under väntan. Byn som vält oss var rejäl, runt 15 m/s uppskattade vi. Kändes onödigt. Jobbigt! Vi fick upp båten igen. Mer väntan. Till slut kom beskedet, det blev inga fler delseglingar. Vi seglade mot hamnen och tog ned storen redan ute på vattnet.

Insikten kommer – vi har försvarat guldet
Först då – inte förr - insåg vi att vi hade försvarat vårt SM-guld från Båstad. ”Hornet” hade vi lyckats att bärga för tredje året i rad. Gissa om det kändes bra! Totalt i regattan blev vi femma, med två tyskar och två danskar före. Surt dock att vi som bästa svensk på SM ”bara” kom 5:a, speciellt som vi slagit 3 av de framförvarande 2019 men detta var som sagt ett mycket speciellt år vad gäller förberedelser och tuffare vind/våg förhållanden än vi kunnat träna i på länge.

EM i Weymouth 2021 – here we go
Tävlingssäsongen 2020 avslutades bra för oss tre veckor senare i Björlanda Kile, men det är en helt annan historia... Låt oss lägga detta, pandemins år, till handlingarna och hoppas att nästa år bjuder på en mer normal säsong, med bra träning, många regattor och massor med härlig 505-segling. EM i Weymouth hägrar för oss och då skall vi vara väl förberedda på de förhållanden som väntar där!

Fivehälsningar

Johan Strömdahl
Tomas Grundel
SWE 9029