Nordiska i Åbo – så nära........

Det hade inte sett snyggt ut om Nordens största Five-nation inte var representerade under NoM. Det var nog de flesta överens om.

Som det slumpade sig fanns det inte en enda ordinarie besättning som hade möjlighet att åka. Plan B fick sjösättas och som vanligt satt Lasse och Per-Eric som spindlar i nätet och lyckades pussla ihop mig själv med Ebbe och Galen med en, skulle det visa sig, potentiell men långt ifrån trapetsvan finsk gast. Två svenska båtar körde alltså till slut på färjan i Stockholm med destination Åbo.

Gast åt klassens dominant

Jag ska villigt erkänna att jag var lite spänd över att hoppa in i samma båt som klassens dominant och under överfarten försökte jag lite trevande fiska efter hur Ebbe och Olle brukade fördela jobbet i båten och vad han hade för förväntningar på gubben i vajern. Ebbe visade sig vara väldigt cool och sa ungefär att de brukade diskutera det mesta och att det säkert skulle ordna sig bra för oss två också.

Fredag morgon kom vi tillslut till småbåtshamnen, ungefär samtidigt som övriga Finland vaknade. Hamnen var alltså helt öde, men det var en fin morgon, varmt och det lovade gott. Efterhand fick både vi och Galen ordning på båtarna och tillslut dök även Galens gast upp och blev introducerad till Fiven.

Fart – absolut och särskilt på undanvind!

Första start var planerad till kl. ett. Soligt, varmt och mellanvind. Perfekt! Det slog mig innan start hur otroligt trygg Ebbe var med sin båtfart. Där vi normalt lite ängsligt testar vår fart var det uppenbart att jag nu seglade med en rorsman som visste exakt vad som gällde under dagens förhållanden. Men vi hade EM i färskt minne och kom ihåg Jukka Nieminen och Antii Salonens fina resultat från Tyskland. Bland de tretton startande båtarna vann de också båda de första seglingarna och vi tänkte väl att ja ja, vi får väl försöka bli tvåa i alla fall. I den tredje seglingen visade de sig dock vara mänskliga och istället spikade 8678 tredje seglingen. Ebbe och jag hade serien tvåa, fyra, trea, vilket vi så klart var supernöjda med. Bra fart i båten, inte minst på undanvindarna och ett ganska konservativt seglande var vår melodi. Galen och Joonatan Hollmén bröt första och kom sedan tia respektive elva. Kämpigt med nån som aldrig stått i trapetz.

Gästvänliga finnar

På land var finnarna som finnar förväntas vara fast lite tvärt om. Öppna och otroligt gästvänliga. I klubbhuset, som påminde lite om Arkösunds klubbhus, hade de dukat upp en generös buffé och efter en obligatorisk bastu var det ett enormt välkommet arrangemang.

Jari och Tuomas med kryssvinklar som en Starbåt

På lördagen stormade det i hela Finland utom i Åbo skärgård. Dagen innan hade det varit fördel att hålla sig åt höger men nu var vinden lite mer sydlig och istället gällde det att hitta trycken i de regnskurar som passerade. 9069, Jari Hamström och Tuomas Laurila (som btw känns som om de har kryssvinklar som en starbåt, ingen man vill ha i lä i starten…) vann dagens första segling, 8927 var tvåa, 9193 trea och vi kom fyra. Dagens andra började med cirka fem sekundmeter, men efterhand fick man börja böja på benen i trapetzen, sedan sitta i båten och tillslut nere i lä. Vinden tvärdog under länsen, men på en ö en bit ifrån oss fladdrade en flagga strax igen. Vi skar åt det hållet, fick den nya vinden först och kom tillslut i mål. Dessvärre ströks sedan seglingen, antagligen för att maximitiden gått ut. Surt. Den nya vinden stabiliserade sig ganska snart och när så småningom segling sex kom igång var det 9193 som vann på nytt.

Föredömliga arrangörer

Måste säga att arrangören var föredömlig även ute på vattnet. Korta väntetider och bra banor. Med tanke på att regattan är klubbens absolut största årliga arrangemang med massor av klasser fungerade allt väldigt smidigt. Åk dit är mitt tips om du får möjlighet.

Två spikar sista dagen!

Dags för sista dagen. Fyra båtar låg i någon slags jämn pole position, varav vi var en av dessa. Nu hade det börjat blåsa lite mer. Första seglingen rundade vi någonstans med kölapp men vi hade hittat ett samspel på undanvinden och nu med lite mer tryck var det där vi hade vår spets. Strax var vi i ledningen i den seglingen och faktum är att vi lyckades krångla till oss två raka spikar.

Hysteriskt jämnt inför sista racet

Inför sista seglingen var det hysteriskt jämt mellan fyra båtar. Vi hade i ärlighetens namn inte riktigt koll på hur jämt det var och vilka båtar som hade vilka poäng utan körde på som tidigare och seglade vår egen segling. Vi kom i mål som fyra och det innebar att vi också slutade fyra i regattan. 9069 vann sista seglingen varför Jari och Tuomas också blev Nordiska Mästare, och även Finska mästare. Galen ihop med Joonatan hade kämpigt med slutresultatet efter en bruten segling och ett par tjuvstarter.

Inspiration

Personligen var det väldigt inspirerande och lärorikt att segla ihop med Ebbe. Mitt intryck var en väldigt fokuserad rorsman som inte gärna släpper blicken från sina segel och som absolut vet hur man gör för att få en Five att gå fort. Det blev samtidigt väldigt uppenbart att fart i båten inte går att ställa in med en massa mätande eller att det på något annat sätt är en quick fix. Det är oerhört mer komplext än så.

Optimister med sisu

Ett sista intryck måste jag också få berätta om. Ni vet, på en svensk optimistregatta går det ju en Rib per jolle. Lite överdrivet kanske, men jag tror inte någon svensk optimist har riggats av seglaren själv på den här sidan millennieskiftet. I Finland lastar de upp emot 30 optimister per släp och optikidsen, hör och häpna, både lastar av, riggar och lastar på igen utan ett enda vuxet handtag. Jag tror till och med de hade sina lunchmackor med sig i sin egen båt. Skulle det ens fungera på svenskat vatten? Vad vet jag, men det kanske är just de detaljerna som är den där berömda finska sisun?

Till slut, tack Ebbe för massa lärdomar och en väldigt trevlig regatta.

Lars Wester