Malin och Johan: Som vi längtade till 505-SM i Åmål!

 

Det internationella 505-SM-et i Åmål, den 13 – 15 augusti, blev verkligen internationellt – 29 team från fem nationer deltog. Malin Broberg och Johan Röök  blev historiska genom att som första "mixed team" få en inteckning i Hornet. Här berättar de om sitt segerkoncept.

Drivkrafter, motivation och mål
Att färdigvaccinerade kunna ge sig ut på vägarna, bo på hotell och träffa seglarkompisar igen kändes fantastiskt. En ny båt, som vi lagt många timmar på att fixa som vi ville ha den, och några goa uppladdningsträningar i Björlanda gjorde oss ännu mer taggade. Veckan innan SM lyssnade vi på Nils Van der Poels sommarprat om motivation och vikten av att undersöka varför man tävlar. Det stimulerade reflektioner om våra drivkrafter, motivation och mål med Five-seglandet. Resultatet blev tre konkreta mål på 3-års sikt varav ett var att vinna ett SM innan 2024.

På onsdagsmorgonen rullade vi mot Åmål fyllda av förväntan och nervositet. Skulle det kännas lika gott som det gjort på träning? Åmål välkomnade oss med strålande sol och en stor gräsplan fylld med Kanadagås-bajs….. men bäst av allt J Peter och Martin som brann av iver att få gå ut och köra.

Träning med varierande besked
Vänern bjöd på 5-7 m/s och krabba vågor men vi hade väldigt svårt att hålla jämna steg med Peter och Martin som gick flera grader högre än vi. Trots om-trimning och olika försök att få igång båten kändes det inte bättre. Tänk så snabbt självförtroende kan rinna av.

Var det schimsarna som vi dagen innan satt i centerbordstrumman för att minska glappet som var felet, eller var det hjärnspöken? På torsdag fortsatt träning och vi gick fortfarande lika lågt mot de andra. För att utesluta att det var schimsarnas fel seglade vi den långa vägen in och tog bort dem och sedan ut igen. Förutom att ta bort schimsar så funderade vi över placeringen i båten. Johan tog oftare ett litet steg längre fram i båten och hux flux kändes det mycket bättre! Vi gick in snabbt, innan den goa känslan försvann. Nu kände vi oss lite tryggare igen.

Hur får man Fiven att ”löpa”?
Fiven är den härligaste båt vi seglat och även den mest avancerade. Den svarar så tydligt på trim och även små justeringar kan få stora effekter åt rätt eller fel håll. Vi pratar om Fiven som en känslig travhäst och den bästa känslan är när man hittar det perfekt välbalanserade läget och kan låta båten löpa, mer eller mindre ”effortless”, även när det blåser på. Känslan när det inträder är extremt belönande men mycket sällsynt för oss på tävling J. Vi har tänkt en del på hur vi kan komma dit oftare och vi tror att det handlar om en kombo av erfarenhet, kunskap, självförtroende och

Malin och Johans koncept
För att förenkla och förbättra trimning strävar vi mot:

-          En båt som är så jämförbar med de bästa som möjligt

-          Enkel om-trimning, dvs alla tampar och trimfunktioner skall vara lätta att nå och reglera

-          Uppmätta och märkta trimfunktioner, inklusive centerbord

-          Ett tydligt, förenklat och lätt-kommunicerat trimsystem så att det är lätt att bestämma, hitta och kommunicera vilket läge som gäller just nu

-          Trimsystem baserat på kända trimguider

 

”Gameplan” – ett recept för framgång
Båtfart är extremt viktigt i Fiven men vi behöver också ha fokus på övergripande strategi och racespecifik taktik.

Strategin ska förenkla beslutssituationer under race och vi strävar mot:

-          En övergripande ”gameplan” för ett typiskt race.

Vår ”gameplan” innehåller tankar om hur vi lägger upp starten och vilka lägen vi strävar efter vid layline, gippar, nedtagningar etc. Det krävs övertygande data och särskilda skäl för att frångå denna gameplan. Ett race är dock sällan typiskt och där kommer taktiken in. Under race är det Johan som har uppsikt över banan och kommunicerar om andra båtar, moln och stora skift som kommer så att vi slipper överraskningar och oplanerade manövrar. Men ju fler båtar som finns i närheten desto svårare blir det att hålla gameplan. Det är alltid lättare att segla enligt sin gameplan när man ligger långt fram i fältet.

Fredag – tre utmanande race
Själva regattan började på fredagen och här kommer några korta noteringar om vår resa genom de svårseglade och utmanande racen:

1:a seglingen (13:e plats). Klar läfördel. Startade på nedre 1/3 av linjen. Tidigt efter start kom 60-70 graders medurs vrid. Vi trodde att det skulle gå tillbaka, men högerkanten kom ångande och det blev sträckbogar runt banan.

2:a seglingen (4:e plats). Mycket stor läfördel. Vi fick svårt att sträcka lämärket och vi tvingades gippa ner och gå bakom alla i starten. Seglade upp oss rejält efter att ha gjort en mycket bra andra kryss och undanvind där vi kom in i rytmen i skiften och ruset i båten. Tappade Tomas och Urban på sista undanvinden och var missnöjda med det men nöjda i stort.

3:e seglingen (2:a plats) kom äntligen iväg hyfsat i starten och var med i toppen hela vägen. Tajt med Peter och Martin hela vägen. Gick om dem i sista rundningen när de fick trassel. Även Pete och Luke fiskade lite ;-) så vi var hack i häl!

Lördag – inställt
På lördagen var det för mycket vind och ett tidigt beslut om inställda seglingar gjorde att vi spenderade tiden med gott häng på hamnplan med erfarenhetsutbyte om meck och trim. Sökte skydd bland mjuka, gula bojar i båthuset när det regnade och fick höra Luke berätta generöst och öppet om sina upplevelser av att vara en del av Americas cup-cirkusen och grinder på Team American Magic när den gjorde sin spektakulära vurpa.

På kvällen var det trevlig inofficiell regattamiddag där Fredrik Molander välförtjänt prisades för att han alltid är hjälpsam och ställer upp för förbundet såväl som för enskilda Five-seglare när det behövs professionell meck-hjälp och annat.

Söndag – nu gäller det
För söndag var det planerat grindstarter och sikte på fem race, det var nu det skulle avgöras. Dagen bjöd på mestadels sol och puffiga 6 - 10m/s. Stora variationer i tryck och riktning gjorde det svårt att hitta rätt.

4:e seglingen (4:e plats). Vi väljer att starta relativt tidigt för att gå utåt där vi tror att trycken kommer. Lyckas dock inte hålla samma höjd som Tore och Micke och väljer att slå till babord och får väja för många båtar samt även snurra då vi kommer för nära en båt. Typiskt dåligt beslut att slå tidigt. Seglar upp oss under racets gång. Hittar bra spår och jobbar med att växla hur högt respektive lågt vi går på undanvindarna för att fånga trycken och få kortast väg. Har tidigare varit rädda för ”soak mode” men genom att jobba med suggan/after guy och visa mer av spinnakern får vi bra fart och ändå kort väg mot märket.

5:e seglingen (9:e). Vi väljer återigen att starta relativt tidigt, men ett kraftigt vrid och ett rejält vakuum gjorde att Johan fick ta en kort simtur direkt efter starten. Efter badet lyckades vi komma in bra i rytmen och kunde jobba upp oss i fältet.

6:e segling (7:e plats). Vi ändrar vår ”gameplan” och väljer att startar sent. Trots att vi inte helt når gatebåten så kommer vi in bra in skiften och håller oss hyffsat med i tätklungan.

En spik!
7:e seglingen (1:a plats). Vi fortsätter med sen start och kommer iväg relativt bra och ligger strax bakom tätklungan hela tiden. Bra tryck i vinden och ett antal kapsejsningar runt oss gör att vi närmar oss. När täten väljer att gippa direkt på andra undanvinden följer vi vår gameplan och fortsätter utan gipp. Vi har lite tur och fångar ett tryck och skift och går förbi hela tätklungan. Rundar först men kör över gajen i nedtagningen och har lite strul med det. Lyckas dock hålla undan sista korta kryssen in i mål. Underbar känsla att vara före världsstjärnorna! Nu tittar vi på varandra och inser att vi kan ligga bra till mot övriga svenskar i totalen. Dock riktigt svårt att ha helt koll.

Rätt spår på undanvind – en konst
8:e seglingen (2:a plats). Nu är vi trötta och hoppas på att den mojnande vinden ska hålla sig på 5-6 m/s men lagom till start blåser det upp igen och det blir ytterligare ett race med fullt drag. Vi fortsätter att starta sent men har lite svårt att komma helt in i rytmen i skiften och börjar slå lite för mycket. Svårt att låta bli när det vrider 15grader men det gäller att se till helheten och hålla fart i båten hela tiden. Vi har fortsatt bra fart och spår på undanvinden där vi hittar layline. Vi upplever det mindre riskabelt än tidigare att hålla low mode kortare sträckor på undanvind även i hårdvind, VMG blir helt OK ändå. Vi jobbar med suggan/after guy, och en annan skillnad är att vi har ny spinnaker i år. När vinden minskar i slutet så blir det tajt, tajt upp mot mål men vi går in som 2:a, ler mot varandra och inser att det här nog har gått riktigt bra! Underbar känsla trots att vi är dödströtta J

Hornet – beviset på att nu är vi bäst i Sverige
En tävlingsdag i ett mästerskap är lång och full av fysiska och mentala utmaningar. Det är sällan vi tränar 6-7 timmar i sträck i 7-10 m/s och därför var vi helt slut efter avslutningen på söndagen. En lärdom är att vi behöver fler långa pass i kroppen och knoppen.

Efter packning är det dags för prisutdelning. Riktigt coolt att få lyfta det knasfina hornet och bli en i raden av mer eller mindre legendariska svenska mästare i 505. Vi blir lätt ”star-struck” när vi ser namnen på inskriptionerna. Vi är självklart jättenöjda med slutresultat, men vi är också väldigt sugna på att förbättra oss, så på vägen hem passar vi på att anmäla oss till Danska Mästerskapen.

Tack!
Till slut vill vi rikta ett stort tack till arrangörerna som lyckades få till 8 seglingar trots de riktigt utmanande förhållandena. Ett stort tack till de utländska deltagarna som kom och sparrade oss och ett särskilt extra stort tack till Pete och Luke som gav oss en riktig uppvisning och tydliggör hur mycket vi alla har att lära i denna härliga klass.

 

Malin och Johan
SWE 9181