505-SM i Gävle – Lek på blodigt allvar

Teamet Malin Broberg/Johan Röök tog hem SM 2022 genom en fantastisk sista segling där allt avgjordes på sista undanvinden. Här reflekterar de både kring varför de kappseglar och kring SM/NoM i Gävle. Trevlig läsning!

SM/NoM i Gefle – en grund för människans fredliga samvaro!
Varför ägnar vi en stor del av vår tid, semester och pengar till att i mogen ålder tävla i jollesegling? Den frågan har personliga såväl som allmänmänskliga svar. De personliga återkommer vi till lite senare. Men på allmän nivå kan man i Wikipedia läsa att ”ett spel är en tävlingsinriktad sysselsättning, för en eller flera individer, som utövas enligt bestämda regler, och vanligen med hjälpmedel av något slag. Spelet drivs framåt av spelarens handlande i olika situationer antingen genom strategiska val eller slumpmässiga utfall, eller dessa kombinerade. Detta resulterar till slut i vinst eller förlust, vilka skapar ett slags spänningsmoment. Spelen och leken är en förutsättning för människans förmänskligande och en grund för fredlig samvaro.” Sällan har väl beskrivningen i Wikipedia passat så bra som för årets Nordiska och Svenska mästerskap arrangerat av Gefle segelsällskap på Huseliiharen!

Huseliharen – vad är det?
Namnet Huseliiharen sammanfattar mycket av det som vi upplevde som utmärkande för klubben – enormt engagemang och visioner. En gång i tiden skänkte en man som hette Huselius, som bodde på platsen Haren, mark och pengar som idag utgör grunden för Gefle segelsällskaps och deras 13 hus. Platsen fick självklart namn efter Huselius i Haren!

Ett arrangemang ”All Inclusive”
Dagens visionäre ordförande, Carl-Magnus, och hans team välkomnade oss Five-seglare med enorm värme och omtanke. Det var ett all-inklusive arrangemang där man inte behövde lämna Huseliiharen utan kunde bo i friggebodar på armlängds avstånd från båten, äta frukost i det anrika klubbhuset, njuta after-sail med live-musik, korv och öl, värma sig i bastun och dessutom invigning, regattamiddag och en trevlig prisutdelning, allt välbevakat av lokalpressen. Det fanns också ett helt dagsprogram för de som var på land med tema havsmiljön i Östersjön. En effektiv och kompetent seglingsorganisation såg till att alla 11 planerade seglingar kunde genomföras trots bitvis utmanande lätta och vridande vindar.

Vilka fantastiska lekkompisar – synd det inte är fler kvinnor!
De yttre förutsättningarna för mästerskapet, själva lekplatsen, kunde alltså inte varit bättre. Hur var det då med deltagarna, lekkompisarna? Jo när Five-seglarna träffas är det som en blandning av ett stort och brokigt släktkalas och en festival med tält och husbilar. Det är hjärtligt, det berättas historier och det är nördigt, det pratas båt, meck och trim i alla hörn. Tyvärr är kvinnor kraftigt underrepresenterade trots att det är en båt där mixed-besättningar har goda förutsättningar att hävda sig väl. Det fanns bredd i erfarenhet och båtstatus i startfältet men de senaste åren har den svenska Five-o-Five flottan blivit tajtare och båtarna lite mer lika varandra. Så det fanns alla förutsättningar för en jämn och spännande tävling.

Coola, levande och unga
Innan vi berättar med om tävlingen vill jag återknyta till inledningsfrågan. Varför ägnar vi en stor del av vår tid, semester och pengar till att i mogen ålder tävla i jollesegling? När det går bra är frågan ganska lätt att besvara, men för att ekvationen ska gå ihop måste den ha ett bra svar även när prestationen inte är på topp. Det är lätt att ifrågasätta rimligheten i att lägga merparten av sina semesterdagar på förberedelser och tävlande när man sumpar en start, trasslar till spinnakern och måste bryta, inte får bra gång i båten eller återigen missbedömer vägvalet. Prestationen och resultaten i sig är inte huvudsaklig drivkraft eller målet för oss som amatörseglare (om ändock på en hög nivå ;.)). Att tävla i 505 är ett aktivt, och i vår livssituation relativt extremt val, och vi behöver båda två vara överens om att just det valet, just nu är ett bra val, även de race, dagar eller hela tävlingar då det är motigt. I själva tävlingsmomentet ligger att vi aldrig kan komma ifrån att det känns bra mycket roligare när prestationen är god. Men så är det ju med vilket semesterval som helst, det känns roligare om solen skiner, om alla är friska, om maten är god osv, men vi ifrågasätter inte hela grejen med semesterresan för att det regnar en dag. För oss är det lite likadant med Five-seglingen. Det är allra roligast när vi är har gett oss själva goda förutsättningar och lyckas prestera väl, men att få segla världens skönaste jolle tillsammans och träna och tävla ihop med världens härligaste gäng, det är kul och utmanande oavsett. Vi känner oss coola, levande och håller oss unga när vi får leka på havet och det är underbart!

Inledning i lättvind
Men seglingarna då? Första dagen var det lätt vind. Vi kände att vi hade farten och det porlade på väl från start till mål. Inför sista länsen ledde vi men fick se oss omseglade av Franzén/Lindgren mer eller mindre på mållinjen. Retligt så klart men ändå en bra inledning. I dagens tre övriga race hade vi god fart och höjd på kryssen, men hamnade ofta lite långt bak i början och fick segla upp oss, och ibland bli omseglade på undanvinden. Det var extremt tajt i fältet och ett misstag ledde till många tappade placeringar. Dagen summerades till 2, 10, 3 och 4. En helt OK start men vi fick kämpa lite med att hantera besvikelse över ett par tappade placeringar i flera race. Ebbe och Olle ledde efter första dagen, före Bojsen-Möller, oss och så Peter och Martin på 4:e.

Teknikbana
Dag två bjöd på mer vind, från land och det blev riktigt puffigt och svårseglat med rejäla vindhål parallellt med byar upp till 11 m/s. På grund av banområdets begränsningar blev det en kortare bana med flera varv vilket gjorde det till en teknisk bana där manövrar blev avgörande. Tyvärr lyckades vi trassla till det ordentligt i en gipp i första seglingen och körde över spinnakern så att gajarna snurrade sig likt trassligt presentsnöre kring hela båten inklusive roder och centerbord. En mardrömsstart och en rejäl utmaning att simmandes trassla loss i det knappt 9 gradiga vattnet. När vi tillslut fått ordning på trasslet hade merparten av båtarna gått i mål och vi fick utgå. Dock hade ytterligare två båtar haft liknande problem så vi var inte ensamma om plumpen i protokollet, men nu hade vi två mindre bra resultat. Inte utrymme för fler misstag med andra ord.

Nu gäller det
Vi hällde i oss lite drickyoghurt och andades innan det var dags för start igen. Även denna dag kämpade vi lite med start och första kryssen men lyckades, främst genom bra undanvindar och manövrar att segla hem serien 2, 2 och 3. Mot Bojsen- Möller var det inte mycket att göra, de seglade hem 3 segrar med god marginal.

Spänning
Inför sista dagen är det helt öppet avseende SM. Bojsen-Möller har i princip redan säkrat NoM. Ebbe och Olle leder SM, vi har en poäng upp och några poäng efter oss ligger Peter och Martin. Vi räknar fortfarande en 10:a, inget utrymme för misstag. Lätt vind igen och prognosen är osäker då ett regnväder ska passera. Första seglingen blir vi återigen för passiva i starten, hamnar i vindhål och stressar upp oss lite mycket på undanvindarna. En katastrofal 8:e plats och vi känner att möjligheten att försvara ”Hornet” blir mindre och mindre i och med att Peter och Martin visar klass och gör precis det de behöver när de vinner dagens första segling.

180 graders vindvridning
När nästan alla gått i mål dör vinden helt och därefter vrider den 180 grader. Banan läggs om och efter en god stund kommer vi iväg på dagens andra race som även det är utmanande och det gäller att fånga de tryck som finns. Peter och Martin gör det bra och blir 2:a efter bröderna Wester. Vi gör en rejäl uppsegling på sista undanvinden och lyckas ta oss i mål som 3:a. Ebbe och Olle har gjort två sämre seglingar och seglar inåt i den döende vinden. Banan ligger under ett rejält moln som verkar trycka bort vinden och den lilla vind som finns snurrar i alla möjliga riktningar.

Ska det bli en 11:e segling?
Tiden börjar rinna ut för fler seglingar och startfartyget kör runt för att försöka positionera sig och få till den sista seglingen. Vi ser hur det ligger vind längre ut men det verkar hopplöst för den att orka in. Vi och seglingsledningen är på väg att ge upp när en vindkåre i sista stund letar sin in över banområdet och fylls ut. Seglingsledningen vilar inte på hanen utan får snabbt i bojar och drar igång det elfte och helt avgörande racet. Vi har inte full koll på poängen men inser att eftersom Peter och Martin seglat extremt bra idag och vi fått en ny plump så ligger de nog före oss.

En direkt avgörande segling
Nu gäller det att inte bli för stressad och nervös. En ren och fin start tack! Vi bestämmer oss för en tidig start med sikte på det håll varifrån vinden kom och hoppas på mer tryck där. Vi kommer iväg fint men oj va de lyfter uppe i lovart… Bara att segla på här där vi är och hoppas på ett skift lite längre upp i banan. Vi kommer upp som 3:a vid första rundningen med Peter och Martin flera båtar bakom oss. Det blir sedan en första avgörande undanvind där vi och Berg/Calvert gör ett bra vägval och rundar upp nära varandra till sista kryssen. Peter och Martin fortsatt en bit bakom. Inför sista undanvinden ligger vi tajt med Tomas Berg/Johan Calvert och vi gippar båda tidigt, Peter och Martin fortsätter utan gipp. Vi går bra mot Berg/Calvert men ser att Peter och Martin får en riktigt bra resa på sin sida. Vi gippar för att inte släppa dem helt och hamnar lite mitt i banan vilket ibland har resulterat i dåligt tryck och det känns lite stressande. Men vi lyckas nå bottenmärket först och kan gå i mål i den sista och avgörande seglingen som vinnare. Peter och Martin seglar upp sig ett par platser och blir 4:a i mål. Vi tror men vet inte säkert om det räcker men är så glada och stolta över att vi lyckades få till ett riktigt bra race när det behövdes som mest!

Hornet kvar i Önnered!
Och ja det räckte precis! Peter och Martin, våra mesta och bästa träningskompisar; ni gjorde en fantastiskt bra regatta men är så klart besvikna på slutresultatet. För leken blir riktigt rolig först när man tar den på allvar och då gör det ont att förlora, särskilt när det gäller det där ”jäkla Hornet”. Och det stannar i Önnered, ett år till, minst.

Stort tack alla, det är så roligt att leka med er!

Malin och Johan i SWE 9181

• Resultatlista