Nordiskt och Danskt mästerskap i 505 genom SWE 8923:s ögon

27 båtar kom till start i Sönderborg, varav 2 från vardera Finland och Tyskland, 9 från Sverige och resterande från hemmanationen Danmark.

Fina faciliteter

Vi kom till en fantastiskt fin anläggning i Sönderborg med härliga sjösättningsmöjligheter, dusch och omklädningsrum och toaletter i massor. Vädret var också strålande så allt gick med ett leende på läpparna. Här kommer det att bli kanon med 505 EM 2019. Oerhört vackra vyer från havet, på land hann vi inte se något annat än klubben och campingen. Finfina seglingsvatten, gott om plats att lägga stora banor till EM:et. Rutinerade seglingsledare med fina arrangemang på havet.

Klubbens markpersonal servade oss med härlig frukostbuffé där vi gjorde våra dagliga matpaket och på kvällarna var det kanonfint käk till en mycket rimlig peng. Vad jag (och Knut o Jana Hastenpflug) totalt hade missat så var det samtidigt klassmästerskap i Optimistjolle och Zoom 8 så när snabbepappa Hultgren skulle boka stuga på campingen som ligger 150 meter ifrån så var det fullt så tältet fick plockas upp igen. Jättebra camping visade det sig.

Vi skulle bara behöva koncentrera oss på seglingarna och det skulle ju visa sig att det blev mycket av den varan framöver.

Mycket segling för startavgiften

Vi startade med två seglingar på fredagen kl 14 och då var vi bara Fivar på banan, sedan hade vi sällskap av A-Cat och andra 2 skrovsvarianter som visslade runt omkring oss, ibland hisnade och skräckinjagande vid möten. Svårt att beräkna går vi före eller….? Inga maxantal seglingar angavs per dag eller totalt i serien.

På lördagen började alla tro på att gå in i land efter tre finfina seglingar men det blev en fjärde där de hade utökat till 3 varv och då tänkte vi att sen blir det väl in till land. Nädå, en femte och sjätte !! skulle hinnas med också. Många besättningar gick slut på vatten och dricka. Mer tom i skallen än vanligt, vi gjorde konstiga misstag ibland men det var ju lika för alla. Kanske lite olika ambitionsnivå mellan tävlingsledning och seglarna?  Det sociala blev att få i sig den jättegoda maten och sedan snabbt uppsöka John blund och hämta kraft inför nästa dags äventyr. Måtte natten vara länge så jag är pigg imorgon!

Ja men på söndagen så blir det väl bara två race och sedan en lång väg hem? Nja, dagens fjärde start gick ca 14.45 efter en allmän omstart, en kvart innan tiden gick ut. Vi satt och led lite med finnarna och stockholmsbåten som hade 100 mil att köra till Stockholm och sedan dessutom Finlandsfärjan. Vi var väldigt nära att skippa sista racet men ungdomen i båten konstaterade att dagen är körd ändå så vi kör och det var bra för vårt resultat.

Utslagsgivande förhållanden

Seglingarna som sådana var ju kanon och i blandade förhållanden 2-8 m/s, lite vindbyar och stråk, puffar här och där. En del sjögräs i vattnet som ställde till det, upp med centerbordet på varje läns en kort stund, backa innan start, checka rodret m.m. Med 12 seglade race i varierande vind så ljuger ju knappast resultatlistan heller.

En del av taktiken blev att undvika de hypersnabba A Catorna, en del foilande, som vi seglade med på lördagen och söndagen. En del otäcka situationer uppstod och Br Wester råkade ut för en kollision, en touch på relingslisten med en av dessa hypersnabba varianter, bara tur att de inte själva blev skadade. Vi själva märkte inte när en katamaran kom visslande förbi oss någon meter akter om oss, vi på kryss och de på länsen. Huh! Kändes inte safe och ingen lyckad kombination med oss på samma bana, i så fall skulle de ut på en ytterloop tyckte många svenska fiveseglare.

Farliga spi-bommar

Själv hade mitt sår på flinten precis läkt, tacka kepsen att det stannade vid en hyvelskada, efter att ha stått och fibblat med trapets in-kontrollen när Axel släppte in bommen för 10 dagar sedan i en spinnakernedtagning. Nu aktar jag mig väldigt noga i detta moment. Där brukar du ju inte ha skallen pappa! var Axels kommentar och det stämde. Denna gång var det Per-Erics tur att få spinbommen på överläppen och tur var väl att läppen var emellan annars kunde det blivit glest i framtandsraden. Se upp!!! Det är ett mycket farligt moment både för gastar och rorsmän.

Tore släpper inte in spinbommen förrän efter gippen och det är kanske en säkrare variant.!! Har aldrig testat detta själv.

Seglingarna i övrigt!!!

Ja som vanligt står Jörgen och Jacob Bojsen -Möller och Jan Saugman/Jakob Karbo i en klass för sig själva och även om de inte är först vid kryssmärket så har de snart lugnt och metodiskt jobbat sig upp i fältet. Bojsen-Möller fick ihop sex spikar och Saugman/Karbo fem stycken. Den övriga spiken tog finländarna Jari Hamström Tuomas Laurila efter fin segling hela racet runt. Bojsen-Möller missade att det bara var två varv i sista racet och tappade ledningen när de gick upp på kryss vid gaten och de andra bara fortsatte in i mål. Efter allmän omstart så ändrades antalet varv med flaggsignal och även de bästa missar ibland.

Bojsen-Möller stod som slutsegrare på slutpoäng 14, Saugman/Karbo tvåa på 17 p och om bronset stred finländarna Kaj Lindfors/ Antti Salonen och Jari och Tuomas. Sex poäng skiljde demåtmed Kaj o Anti på 45 som 3:a och Antti och Jari som fyror på 51 poäng.

Hur vi gjorde för att bli femma på NoM

Vi själva hade tumme med det mesta och trots totalt förvirring ibland på kryssarna så lyckades vi tack vare bra undansvindstaktik och fart segla upp oss från svåra lägen och klämma in oss framför några båtar. Vi blev femma på 55 poäng och det är den bästa seglingen i en serie vi gjort på länge. En hel del lucky Charles ibland kan jag ärligt säga. Trisslotten hade nog gett utdelning denna helg.!!

Vi väger ju inte så jättemycket ihop, knappt 150 kg, tyvärr rorsman tyngst, och det gynnar oss så klart på undanvindar utan slörmärken. Vi seglar lite lägre än de flesta och försöker att hitta egna spår där vi kan fritt få laborera med skärningsvinklarna. Centerbordet max nere, plockas upp/ner i enmanöver för tångrens varje undanvind. Försöker hitta rätt spinbomhöjd i lättvind och Axel får höra 25 gånger per undanvind, skota så löst du kan innan kollapsen kommer. Att gippa innanför dina konkurrenter så du inte låser dig i ett ytterläge finns också med i tänket. Ligger du på en höjdare när du rundar på styrbords bog vid kryssmärket så innebär det en tidig gipp oftast om där är fritt och tvärtom om det är motvrid. För det mesta gick det bra på länsarna men inte på alla de ca 30 vi seglade. Lägg till att vi gippar kanske tre fyra ggr per läns så blev det jäkligt mycket träning på dessa manövrar. Nog om oss!

De andra svenskarna

En besättning som gjorde en kanonregatta trots problem med spinnakernedtagning i ett race vilket gav en DNC och ett antal dopp i havet då och då är 8694 Tomas Grundel och Johan Strömdahl som kom 11:a totalt med en 4:a och2:a i sin serie. Här finns kunskap i massor och de kommer att bli heta.

På 13:e plats kom 8651 Peter Andersson och Per-Eric Törnström som åkte på en DSQ i andra racet och där försvann en bra placering. Fick ihop två fina femte placeringar när det tryckte i lite på lördagen.

En poäng efter i totalen och som 14:e båt kom Lars Bjerke och Tore Reinhold i 9038 med en jämn fin serie. De missade första racet efter att bulten i förstagsgaffeln bröts av vilket avhjälptes med att knyta fast spinnakerfallet som förstag för att kunna ta sig till hamn och reparera. Strongt jobbat!!!

Per o Lars Wester i 9002 kom på 18:e plats efter en 5:a och 7:a I sin serie men med fyra DNC sista dagen. Jag vet inte om kollisionen med A-cattan dagen innan ställde till det för dem.

Per och Pia Wennersten i 8585 ser man ofta bra framme i starterna och de fick med sig en OCS i första racet men var sedan på rätt sida i resten. De provade också vattentemperaturen ett antal gånger efter att rodret hoppat av och det är ju inte helt snabbt. En 12.e placering som bästa delsegling och de slutade på 20:e plats.

Knut o Jana Hastenpflug i 9092 kämpade på fint som vanligt och var lika oförberedda som vi var att vi skulle brottas med optimistföräldrar på land och i hamn. Har också deltagit i det blåsiga VM:et i Weymouth år, strongt!!! Hamnade på 22:a plats.

Tomas Jaxing och Fredrik Molander i 8257 slutade på 24:e plats efter 4 DNC på slutet, vet ej om de fick ett haveri. Är kanske ute efter lite nyare båt ryktas det. Slutade 24:a.

Per Kjellberg och Rita Cording i 8807 i kom ner sent på fredagen och missade de två inledande racen. Hade sedan otur med en kollision och Rita fick åka följebåt till land och se om sitt skadade axelparti av sjukvårdspersonal, Per fick segla in själv. Hoppas att det inte är för illa ställt med Rita. Slutade 25:a av de 27 deltagande båtarna.

En fantastisk helg i en fantastisk båt

Ja, det var lite om denna fantastiska helg i goda seglarvänners sällskap. Det kan inte finnas en mer fulländad båt att segla än Fiven, den har allt!!! Stabil i tuffa förhållanden, stark, vacker, utmanande och blir aldrig färdigutvecklad. Seglas av mycket trevliga människor där kamratskapen står högt i kurs. En tur med båten i träning eller tävlingssammanhang är som balsam för själen. Vilka upplevelser vi bjuds på!!!

Ha de gott kamrater!!

Lars Hultgren

Triss, Fireball och Stare - men nu blir det 505!

Hej alla 505-seglare!

Jag och min bror har precis köpt en 505! Det är nog egentligen en gammal dröm som ha gått i uppfyllelse. Vi har båda seglat sedan vi var barn. Seglingskarriären började i Ängelholm dit vi flyttade som unga pojkar. Där lärde vi oss först i klubbens Optimistjollar. Sedan seglade jag E-jolle innan vi lockades med att börja segla Fireball. Klassen var lokalt mycket stor i Ängelholm och i Skåne på den tiden. Vi gillade skarpt tvåmansjolle-segling där vi kunde dela på ansvar samt med- och motgångar tillsammans. Vi höll på med Fireballsegling i drygt 10 år och hann med att segla ett antal VM, EM, NM och SM. Lars Hultgren var en av våra konkurrenter under de första åren. Han lärde oss mycket om segling, men ännu mer att sjunga fula sånger, som han lärt sig i Lund tror jag.

Segling med barnen, men sen?
Sedan kom flickvänner, som blev fruar och barn. Seglingen fick läggas åt sidan. Efter några år blev dock abstinensen för stor. Lasse köpte sig en Starbåt som han seglade med en av barnens kompisars pappa. Själv hittade jag en Trissjolle som var till salu, tillsammans med en Windsurfer. Surfbrädan blåste tyvärr sönder i en höststorm. Trissjollen kom dock till god användning när jag kunde bilda besättning med min son. Eftersom Lasse efter några år också hade börjat segla med sin son så fick det bli en Starbåt för mig med. Således började vi tävla mot varandra med varsin son. Allt var frid och fröjd tills att vi insåg att de nu unga männen hade tröttnat på sina farsor. Där stod vi då med varsin Stare, men utan någon som riktigt hade tid att segla med oss.

505-planerna tar form
Lasse sa en kväll när vi satt vid lägerelden att han hade testat att segla 505, vilket faktiskt var minst lika roligt, kanske rentav ännu bättre, än Fireball! -Ska vi inte köpa en 505 tillsammans? Frågade han.

Det var som att få gå tillbaka 30 år i tiden! Vem vill inte det? Sagt och gjort. Kontakt med 505-förbundet visade sig ge extremt mycket stöd, hjälp och support. Alla var verkligen mycket hjälpsamma. Lasse har ju fått följa med några av er i Björlanda Kile och själv fick jag vara med i Gottskär med Per-Eric Thörnström.

Båtköp – och inte vilken båt som helst!
Vi har båda blivit allt mer tända och sugna på att få tag på en egen båt. Förbundet hjälpte till med kontakter samt tips och idéer. Vi kände oss rätt säkra på att vi skulle fastna för 505, så vi bestämde oss för att vi ville ha tag på en båt i bra skick på en gång, utan att köpa en instegsbåt först.

Valet föll på 9002, som Mike Holt seglade för några år sedan och kom 2:a på VM två gånger! Under de senaste åren har båten legat mest på land i sydöstra England och väntat på att vi skulle norpa den. Vi köpte båten efter att bara ha sett bilder på den. Någon Engelsman tog med den till Kiel och min dotter, som var där för att själv segla, fick i uppdrag att dra med den hem till Sävedalen.

Premiär med strul
Nu har vi testat att segla 3 gånger. Jungfruturen höll på att sluta i katastrof eftersom det blåste upp medan vi riggade och stack ut. I väldigt mycket vind lyckades vi konstatera att storens avlastning inte funkade, så den kanade ner. Vi fick binda fast till något som blev en extremt hård knop. Vår hamn är väldigt grund och vindriktningen låg på mot land. Vi ville inte börja med att köra sönder rodret, så vi seglade in i en vik där det var lä och fick ner båda seglen, trots hårt åtdraget storfall.

Vi ska försöka lära oss att hitta bland alla tampar och ser väldigt mycket fram emot att få segla med (eller mot?) er allihop. Tack för all hjälp och stöd. Ett särskilt tack till Per-Eric och Lars Bjerke. Vi har talat med Mike Holt och Holger Jess som varit till stor hjälp de med. Det känns verkligen som att man är genuint välkommen in i 505-seglandet.

Seglarhälsningar
Per o Lars Wester