Överlägsen SM-seger - men det var tätt på vattnet!

Efter en fin prestation på VM i Varberg 2024 kunde nu äntligen Carl-Fredrik Fock/Johan Barne vara med på ett 505-SM. Svenskar, danskar och tyskar bjöd motstånd, då tävlingen även var Euro Cup 4 (samt dessutom SWE 505 CUP3). ”Focken” och ”Barne” är båda professionella seglare, vilket märktes bl.a. på deras sätt att hantera svåra lägen Här kommer Johan Barnes berättelse om SM 2025!

Äntligen – vi kan vara med på SM
Årets SM i 505 gick i Råå i år vid den vanliga tiden, i början av augusti. Vi var otroligt glada att vi fick chansen att segla SM i år, eftersom våra vanliga åtagande i seglingsvärlden gör att vi inte brukar kunna vara med. Om man ”jobbseglar” på en båt som deltar i ett gäng regattor på ett år och en av regattorna krockar med den där Fiveseglingen så blir det ju oftast den senare som får stryka på foten. Men inte denna gång!

Träning tillsammans – en flaskhals
Vi är inte heller bortskämda med att kunna träna så mycket inför Fiveregattorna och föga förvånande fick vi bara två dagars träning innan SM:et. Tur då att Focken är så mycket inne i det så att han med kort varsel kan göra ett riktigt bra jobb.

Gärna klurigt
Första två dagarna bjöd på lätta vindar från väst och nordväst. Det är nog en ganska vanlig vindriktning just i Råå. Vi var ganska nöjda om vi skulle få en blandning av lättvind och hårdvind. Gärna så klurigt och svårseglat som möjligt.

Vår taktik
Vi vet att vi har bra fart, om vi får ett fritt spår, så vi startade ofta ganska sent. Om det var mycket nordgående ström försökte vi förstås komma iväg lite tidigare men undvek konsekvent trängseln vid gaten där den precis öppnas. Det var kul segling med puffar som kom och gick och naturligtvis en hel del vindskift.

6.Ttt - resized Vi försökte oftast vara hyggligt i mitten när en tredjedel återstod så att vi kunde ta de där viktiga avslutande skiften. Och dessutom lägga upp för en ”lagom” lång layline om vi var i lite trängsel. Inte för lång layline så att vi skulle behöva lägga på för mycket säkerhetsmarginal eller eventuellt missa märket. Men heller inte för kort så man riskerade att göra nåt regelbrott mot en rad av båtar på layline. Hade det varit mer på nordväst och nordgående ström så hade vi nog spelat vänsterkanten hårdare men nu var det oftast mer ren väst och då får ju strömmen lite mindre betydelse.

Segla max så Iänge det går
I några seglingar var vi kanske inte topp-3 men Focken hittade ofta bra spår in mot bottenmärket. Vi försökte verkligen segla båten på max hela vägen in till bojen och gjorde i ett par seglingar några riktigt bra klipp där.

Härlig regattamiddag
På lördagskvällen var det fin regattamiddag på Sundsgården. Kul att det fanns ett bra boende där de flesta besättningarna bodde. Det var ett härligt gäng på middagen med sedvanligt gott tjöt och trevliga tal.

Håll fart i båten!
I slutet på regattan fick vi ju riktigt härlig hårdvind. Vårt system för att dra ut spinnakerbommarna gick sönder så vi hade lite pill med att rigga upp en provisorisk lösning som trots allt funkade. Bra då att det oftast är helt OK med bara några gippar på vägen ner och i stället koncentrera sig på att hålla fart i båten. Samma sak med kryssarna. Vi märkte ganska snabbt att vi hade riktigt bra fart i båten. Lågt och fort, där ”Focken’s” teknik säkert spelar en stor roll, vilket gjorde att vi ofta startade sent och försökte undvika för många slag på kryssarna. Det sista var lurigt, för skiften var ganska stora även om det blåste så mycket. Vi tyckte det var mindre vågor på högra kanten och dessutom har jag för mig att strömmen nu var sydgående så vi spelade oftast högern när vi kände att vi hade koll på de tidigast startande båtarna.

Vinnare i kavaj-
I och med att vi var klara vinnare inför sista seglingen, vi hade en fin serie med bara topp2-placeringar, och vi dessutom inte hade en fullt fungerande båt så tackade vi för oss och seglade in innan sista seglingen.

Tuff konkurrens
Konkurrensen på SM:et var ju tuffast möjliga. Tvåorna, Johan och Malin seglade bra, har bra teknik och hade säkert varit en svår nöt att knäcka om vi inte haft det där flytet när vi som mest behövde det. Flera andra båtar hade sina riktigt starka stunder men utan jämnheten som behövdes i så varierande förhållanden. Man kan väl med säkerhet säga att chansen/risken att få mer varierande förhållanden ökar med tre seglingsdagar jämfört med en vanlig helgregatta. Det var också väldigt roligt att ha lite internationella gäster och svenska besättningar från våra olika svenska hörn.

Poängsegla i Björlanda kile – det betyder mycket
Nu ser jag och vi fram emot nästa gång vi får chansen att segla Five. För mig betyder möjligheten att få segla mot kanske ett tiotal 505:er i Björlanda på en måndag otroligt mycket. Så länge de möjligheterna finns och jag dessutom av och till har möjligheten att vara med så blir jag kvar i klassen.

TACK!
Tack Karl-Otto Strömberg för boende och för att du är en go’ vän. Tack North Sails för de snabba seglen; vi hade grym fart i båten. Tack ”Focken”, dels för att du är en riktigt bra rorsman och dels för att du har sånt tålamod med både mig och min Five. Till sist, tack duktiga SM-arrangörerna i Råå JK och TACK Five-klassen; ett härligt gäng seglare, Sveriges bästa klassförbund och en underbar båt!