Home

Renovering av Lindsay-505 SWE 7343

En Lindsay 505 var drömmen för många Fiveseglare för 45 år sedan. De byggdes med senaste tekniken och en kom till Sverige och legendariske 505-seglaren Kalle Nilsson. Det var SWE 7343. Här berättar Jesper Fowelin om båten och hur han renoverade den under 2025.

505 – en jolle som berör
Ända sedan jag var 7 år har jag älskat att segla och många båtar har passerat Optimistjolle, E-jolle, Finnjolle, Contender, HobiCat och RS-Aero. Det finns båtar som berör mig extra mycket och 505-jollen hör definitivt till den skaran. Jag har sedan år 2000 seglat 505 och under åren utrustat och renoverat två äldre Parker 505 och även en Rondar. Äldre båtar är fantastisk fina jollar som fungera fint för sommarsegling och att lära ut hur man seglar i trapets. 2010 köpte jag ett rent OTTO skrov som jag har utrustat och kappseglat sedan dess. Klassen har en fantastisk sammanhållning där man kan fråga om allt och de äldre seglarna gärna hjälper till, det finns också mycket information om renovering och underhåll på nätet.

SWE 7343, en ikonisk båt
På 2000-talet köpte Björn och Erik Wallmark, klubbkamrater i Ölmanäs segelsällskap, en 505 som jag redan då tyckte var något alldeles speciellt. Det var en SWE 7343, Kalle Nilssons ikoniska Lindsay 505. Båten såldes sedan vidare till Skåne, där den ägdes först av Lars Hultgren och så småningom av Tomas Franzen. Under åren har jag förhört mig om båten och om den var till salu. Förra sommaren fick jag veta av Tomas att den fanns i Simrishamn och inte var i aktivt bruk. Efter ett snabbt samtal med ägaren fick jag köpa loss den då han saknade gast. Med förbundets trailer hämtade jag hem båten. Jag satt och smålog under hela färden hem, äntligen var båten min!

En unik amerikanare
Mark Lindsay tillverkade tillsammans med Larry Turtle (Larry startade sedermera Waterat) 505-jollar i USA under sent 70 tal och i början av 80 talet. Efter ett långt uppehåll tillverkades 1990 fyra eller fem båtar och då helt i plast. En av dem finns också i Sverige, i Gävle. SWE 7343 är en av de båtar som byggdes med trädäck och fanerade tankar i början av 80 talet och just träinredningen var det som gjorde att jag fastnade för båten. Båten är unik och så vitt jag vet finns ingen annan trä-Lindsay i Europa.

En båt som håller
Ett annat skäl till att just denna båt är värd att renovera är att den är byggd med epoxi och en sandwich med kevlarskinn på båda sidor i skrovet vilket har gjort att den är styv, även om åren påverkat en del. Båten har kappseglats hårt och fått sina törnar. När den levererades 1980 till förste ägaren, Jan Calvert, så var informationer att den skulle vara konkurrenskraftig i 5 år. 1983 vann Kalle Nilsson/Jan Calvert EM med båten och 1991 kom Kalle Nilsson/Frank Bach femma med båten på VM i Marstrand!

Renoveringens omfattning
En målsättning med renoveringen var att byta trädäcket, då detta var knäckt på båda sidor framför skottet ut mot sittbrunnen. I ytterkant är det svagt och tål inte att gasten landar hårt med fötterna där. När däcket är borta är det lätt att renovera mastfoten, däckstringers och infästningen av förstaget. Eftersom spinnackertunneln var trång och sprucken skulle även denna bytas till en ny med större diameter. Vi har nu en betydligt större spinnacker som är svår att få ner i en gammal trång tunnel avsedd för den mindre spinnackern. Beslag och tampar behövde också bytas då mycket hade korroderat och fastnat. Sammanlagt 12 kg beslag togs bort, en enklare layout från Thompson boat works planerades. Kalle Nilssons avancerade konstruktion för focktrimmet (man kunde köra focken skotpunkt i sidled utan att ändra hur hårt focken var skotad) fick bytas mot en enklare.

Målet
Tanken var att båten skall vara lätt att segla, fungera för enklare kappsegling och kanske SM i Classic-klassen. Vikten var ca 138 kg när renoveringen påbörjades. Enligt klassreglerna är minimum vikt 127,3kg. De förstärkningar som behövs för att den skall hålla för kappsegling får accepteras trots att vikten blir högre.

Glad amatör
Det skall nämnas att jag är en glad amatör och inte något proffs på båtbyggeri. Jag använder enkla handverktyg som elhyvel, bandslip och Japansåg. Jag har lärt mig en del om båtbyggnad genom att bygga kajaker och surfbrädor och även lärt mig mycket om att jobba i plywood och epoxi på hemsidorna för Chesapeak light crafts https://clcboats.com/ och Björn Thomassons https://www.thomassondesign.com/

Utgångsläget
På de två bilderna ovan ses utgångsläget, med originalbeslag. Däcket är mycket mjukt. Ett tjockt lager durkfärg behövde också tas bort då den fläckvis släppt. Centerbord och roder är ca 3 kg tyngre än moderna varianter med Hi-aspect utformning. Det gamla centerbordet är gippande men betydligt större till ytan. Moderna hi-aspect centerbord är vanligtvis 450-520 sq/inch (29-33,5 dm²), äldre low-aspect 620-650 sq/inch (40-42 dm²).

Ta bort fördäck
För att inte båten skulle deformeras byttes ett fördäck åt gången Fördäcket på styrbordssidan byttes först. Fördäcket lossades med en hålsåg och en Japansåg som ger fina snitt. En av de bakre däcksstringerna var trasig så där gjorde jag en ny med förstärkt profil. Masthål och den centrala balken under fördäck förstärktes. När däcket är borta var det också lätt att byta mastfotsblock och justera hål för linor till trimfunktionerna.

Ny spinnakertunnel
När babordsidans däck sedan tagits bort så kunde jag komma åt tunneln. Den gamla sågades ur och en ny fabricerades med ett papprör för plintar som form. Röret tejpades med pakettejp och smörjdes med släppmedel, ett lager kevlarväv och epoxi lades runt. När epoxin härdat togs röret ut inifrån. Om jag skulle göra detta igen skulle jag använda vanlig glasfiberväv då kevlaren inte går att slipa utan att den luddar sig, fördelen är att den är flexibel och ej bryts. Jag fick lägga på ett lager med Biltemas epoxi primer för att få det slätt.

Däck på plats
Nu kunde nästa däck limmas dit och jag använder Biltemas epoxi då den härdar långsamt så man hinner justera om något går fel. En läpp kring tunneln fabricerades och jag målade också durken inne i fördäcksutrymmet.

Centerbordstrumman
Nu kunde jag starta med centerbordstrumman och stagen kring denna. Ovansidan fanerades då det fanns otaliga hål och defekter efter olika beslag. Lådan förstärktes mot tvärstaget/skotbänken. Detta är viktigt på äldre båtar då centerbordet kan bryta sönder lådan, speciellt om man senare vill prova ett smalare centerbord med mer Hi-aspect utseende. Centerbord som gippar ger också större punktbelastning så att förstärka här är väl värt lite extra vikt. Tålamodet prövades då jag tog bort många lager färg från durken. Jag använde färgborttagningsmedel och skrapa, inte värmepistol då värme kan förstöra laminatet. Det visade sig att det var kevlar i botten så sista lagret färg fick vara kvar.

Akter och tankar
Akter och akterbalk fick också nytt faner då det blivit en del blåträ där. Fördäcken färgades in med en blandning av mahogny och teakbets därefter förslöts trät med epoxi och tvåkomponents lack. Sidotankarna är också sandwich med ett tunt lager faner på topp. Lagret är mycket tunt så det var bara aktuellt att slipa ytan och att laga djupare skador med klar epoxi. Därefter lackades tankarna med tvåkomponentslack.

Kontaktlim hugger
Innerbotten målades med tvåkomponents industrilack (Temadur 90 är slitstark och inte så dyr som båtlack). Nytt måttanpassat halkskydd (Progrip) limmades på med kontaktlim vilket jag aldrig kommer att göra om igen ensam. Limmet hugger direkt och är omöjligt att justera efteråt så det behövs minst fyra händer. Utvändigt lackade och slipade jag defekter men en hel ommålning kunde ha varit på sin plats men fartmässigt blev det bra, lite färgskiftningar kan jag leva med.

Riggning
Båten riggades sedan med system för förstag, rake och vant enligt bild från en renovering Craig Thompson gjort (https://www.thompsonboat.works/ ) samt enkel layout där det mesta sitter på centerbordslådan. Jag köpte också kompositskenor och nya centerbordflaps, som tätade riktigt bra.

Ändringar till 2026
Jag avser ändra en del till nästa säsong. Båten är t.ex. alldeles för hal i botten så där får jag hitta något bättre halkskydd. Något som det visade sig jag att jag inte kunde leva med var akterskotning på min Lindsay båt och mittbomskotning på min Otto båt, så nu har jag ändrat till mittbomskotning. Det är olika teknik att slå med akterskotning och att fastna i slagen med rodret är frustrerande. Nytt Hi-aspect roder är på gång och lite förstärkningar av CB lådan och fördäck skall också fixas så riktigt färdig är jag inte. Båtens vikt efter renoveringen är 128,8 kg viket är klart godkänt då minimum vikt är 127,3 kg och jag har nog mer övervikt i mig själv.

Planer för nästa säsong
Nästa säsong så skall den vi lämpligt tillfälle få följa med till Björlanda och mäta sig med måndags gänget. I somras när vi tävlade så hängde vi med i lättvinden men fick kämpa en del när det blåste. Jag halkade runt på den hala skrovbotten och fastnade mest hela tiden med rodret på grund av akterskotningen, så det finns potential till förbättring.

Mer information?
Om någon vill få mer information om renoveringar och vad jag använder för material och leverantörer så kan ni höra av er till 505-förbundet (Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.) så förmedlar Per-Eric mina kontaktuppgifter.

Med bästa seglarhälsningar
Jesper Fowelin
SWE 7343 och SWE 8917

Succé – 505-teamet tvåa på Seglingens mästare

Vilken succé – 505-teamet näst bäst i Sverige i Seglingens mästare. Det i särklass bästa resultatet hittills. Vad spännande det var att följa. Här berättar skepparen Carl-Fredrik Fock om tävlingen.

Teamet
Som nyblivna svenska mästare fick vi också äran att segla Seglingens Mästare, tyvärr utan Johan som redan var uppbokad den helgen. Med mig hade jag istället SM-tvåorna Malin och Johan samt Malcolm Björsson från GKSS. Ett lag som långt ifrån var samkört, men efter en timmes träning några veckor innan började vi i alla fall ana vad som borde göras ombord, förutsatt att rorsman styrde åt rätt håll!

En utmaning – men målet var final
Fyra förväntansfulla seglare samlades på Marstrand första helgen i oktober, redo att ge allt för en riktigt fin seglingshelg. Mästarnas är alltid en utmaning: starka team, korta intensiva race och små marginaler där minsta misstag är svårt att reparera. Planen var enkel — segla säkert under lördagen och ta mer risk om det behövdes i söndagens finaler.

Nytt för i år var formatet: 32 team vidare till kvartsfinal, 16 till semi och 8 till final. Målet var givet: vi skulle till final. Väl där är det “the winner takes it all”.

Vägen till finalen
Vi blev mer och mer samkörda, och i semifinalen tog vi till och med första spiken. Frågan var om vi toppade för tidigt? Inför sista racet var vi alla rejält taggade och medvetna om att vi behövde prestera på topp.

Minsta möjliga marginal i finalen
Fin start i lovart, alla åtta lag låg extremt tajt på linjen och ingen ville bjuda på en enda millimeter. Vi kommer iväg högt och snabbt, bara slagna av en enda båt som får till en drömstart och drar ifrån fältet. Vi rundar tvåa vid toppmärket och ser snart att segern är utom räckhåll – team Berntsson är långt före.

00a5.Svrt lge Vi håller vår andraplats ända till sista länsen, och där blir det riktigt svettigt. Det blir tajt, båtar kommer ikapp och efter vad som känns som tusentals gippar (okej, 3–4 stycken…) lyckas vi precis hålla undan och gå i mål som tvåa.

Stolta
Kanske toppade vi lite för tidigt – men vi är otroligt stolta och glada tvåor efter en fantastisk helg!

Och att merparten av teamet kommer från 505-klassen känns extra kul. Den traditionen ska vi absolut hålla vid liv!

00a7.Resized251012 Seglingens Mstare Foto Daniel Stenholm DS5R1838 2048px Kika gärna på den spännande finalen – Du hittar den här: https://www.youtube.com/watch?v=I4H_Yj4vntw&t=24269s (finalen börjar 6:43:00 in i sändningen)

TACK!
Tack Malin, Johan och Malcolm för en fin helg att glädjas åt nu när vintern är på ingång! Och såklart Johan Barne för SM-guldet som gav oss en plats till ”Mästarnas”.

Carl-Fredrik
Rorsman SWE 9217

Foto Daniel Stenholm m.fl.

Sista Slaget – lyckad tränings-tävlingskombination

Regattan Sista slaget är 5o5 säsongens sista gemensamma träning och tävling i Björlanda Kile. Det är en av Seglarförbundet sanktionerad grön regatta bestående av både träning med coach och kappsegling. I år var regattan planerad som en tvådagarsaktivitet den 11 - 12 oktober. Här berättar Tore Reinhold om eventet:

VM blir Jollefight
Bakgrunden till regattan Sista slaget finns att finna i när Five-klassen växte lokalt i Björlanda Kile för drygt femton år sedan. Då bestämde sig vi Five-seglarna för att ha en enkel kappseglingsdag som avslutning på tävlingssäsongen. Så uppstod det öppna inofficiella 5o5 VM:et, det vill säga VästkustMästerskapet, som förbundets Göteborgssektion då arrangerade. Sedan har arrangemanget packats ihop med träning och fick namnet Sista slaget. Dessutom blev det en grön BKSS-regatta inom Sailarena för något år sedan.

Inställd lördag
Torsdagen innan regattahelgen visade väderprognosen för lördagen på mindre gynnsamma förhållanden med mycket hårda västliga vindar. Lasse Bjerke, vår seglings-/tävlingsledare, informerade via meddelande-gruppen att det blir samling och segling först på söndagen. Upplägget för söndagen blev träning på förmiddagen och sedan övergick träningen till kappsegling i Lasses regi under eftermiddagen.

Supertränare med romb
Som tränare var BKSS egen Niklas Bengtsson engagerad. Niklas har en mångårig erfarenhet som kappseglare i bland annat 49:er och sedan som tränare.

Niklas inledde morgonen med en samling där han gick igenom upplägget. En nyttig och givande övning för att komma in i kappseglingskänslan introducerades och övades på väg ut på fjorden. Övningen fokuserar på att gå igenom kappseglingens viktigaste moment i en sekvens. Med andra ord seglas båda kryssbogarna och båda undanvindsbogarna tillsammans med slag, gipp och rundningar i form av en romb, som sedan upprepas så där fyra eller fem gånger. Efter att Micke och jag i SWE 9259 kört övning kände vi oss verkligen laddade att kappsegla, men nu var det fokus på träning i stället.

Focus på fart och höjd
Träningen genomfördes sedan växelvis med både kryss och undanvind. Kryssträningen hade fokus på fart och inleddes med gate-start. Sedan genomfördes gemensamma slag på visselsignal. Undanvinden inleddes med att segla på halvvind och på Niklas visselsignal föll vi av, hissade spinnacker och började slöra för att sedan gippa på signal. Detta upplägg gav merendels ett väl samlat fält för att bland annat kunna jämföra fart och höjd.

Tävling och viktigt eftersnack
Till regattan var sju besättningar anmälda och sex kom start. Det var fina förhållanden där Lars och Per Wester vann VästkustMästerskapet efter tre race. Peter Bökmark/Martin Persson tvåa och vi slutade trea. Efter träning och kappsegling blev det samling med prisutdelning (fruktpriser!), servering av värmande gulasch och en mycket givande diskussion med många reflektioner från Niklas om grundläggande saker som mastlutning, plan båt och små roderrörelser. Intressant var också reflektionerna om trenden att inom flera jolleklasser har bukdjupet på senare år generellt minskats. Något som dock inte slagit igenom i 5o5-klassen. Detta kan måhända bli en trimfråga som kommer att diskuteras och utvärderas mer i framtiden.

TACK
Tack Niklas och Lasse för en riktigt bra tränings- och tävlingsdag på Nordre Älvs fjord!

Dock var det inte sista gången vi 5o5-seglare sågs för säsongen i BKSS. Under några av de efterföljande måndagskvällarna togs följebåtar, bojbod och förbundets SWE 8585 om hand.

Som uppstart för 5o5 säsongen 2026 planeras inom BKSS för träningstillfället Ballong i topp helgen den 11 - 12 april, så lägg in det i kalendern.

Le & Lev!
Tore
SWE 9259