Nyheter
Silver till Sverige på Nordiska Mästerskap 2021 i Espoo, Finland
Per och Lars Wester bestämde sig tidigt för att prioritera NoM i Finland. Det blev ett lyckat mästerskap som slutade med finsk seger, svenskt silver och danskt brons! Här berättar silvermedaljörerna Per och Lars Wester om regattan.
NoM – ett ”säkert” val
Eftersom hela säsongen redan från början känts väldigt osäker avseende möjligheter att resa och risken för att tävlingar ställs in kändes en resa till Finland för ett Nordiskt Mästerskap som ett mycket bra alternativ. Dels är resan väldigt flexibel genom att man kan vänta med att boka färja och boende till sista stund. För vår egen del kryddades tävlingsplatsen även av att vi har nära släktingar boendes i Espoo.
Sagt och gjort, vi lämnade Sävedalen torsdag morgon för bilresa till Stockholm. På Helsingforsfärjan mötte vi upp med Galen Mack och Colin Treseler som var den andra svenskbåt som skulle vara med på tävlingen. En underbar kvällstur genom Stockholms skärgård. Solnedgång, medvind och högtryck gjorde inramningen närmast magnifik. Detta bådade riktigt gott.
Taggade med covidpass anlände vi på fredagsmorgonen till Helsingfors, dagen innan tävlingen skulle starta. Resan till tävlingsarenan varade en dryg halvtimme. Hemmaklubben är belägen vid något som kan beskrivas som en blandning av villakvarter, skog och skärgård. Vi riggade upp båten i lugn och ro, åt därefter lunch i klubbhusets restaurang. Väldigt populärt ställe, för det var i princip fullsatt.
Jämn fart med Jan Sauman/Christian Limbrecht på träning
Vid 14-tiden gav vi oss ut för att känna in oss på vattnet och säkerställa att alla tampar satt rätt och att inget skulle trassla sig till tävlingen. Vi var väldigt osäkra på var det fanns grund och var tävlingsbanan skulle vara. Som tur var hade vi stämt av med Rosmarie Hartman och Tuomas Laurila i FIN 9069 som seglade framför oss ut ur hamnen. Väl ute på vattnet mötte även Jan Saugman och Christian Limbrecht-Mogensen i DEN 9187 upp. Vi körde mot dessa bägge båtar och det visade sig att vi alla gick mycket jämnt i den sydliga 5-6 m/s vinden. Det kändes mycket bra inför tävlingen. På kvällen träffade vi några av våra släktingar. Det var ett kärt återseende och vi somnade sedan sött i den gemensamma lägenheten med Galen och Colin.
Lördag: Dimman vägrade lätta
Lördag morgon, superpreppade kommer vi ner till hamnen. Även om prognosen inte såg så bra ut, det var tät dimma och ingen vind, var vi övertygade om att det skulle öppna upp sig inom någon timme. Dimman visade sig dock hålla sitt grepp. Timmarna gick och humöret började kännas som dimman. Våt, ogenomträngbar och stilla. Många koppar kaffe konsumerades innan det till slut blev dags att ta ner seglen och lägga på kapellet utan att ens ha sjösatt båten.
På kvällen träffades samtliga seglare på en restaurang med gångavstånd till hemmet. Som alltid, väldigt kul att tjöta med andra Fiveseglare om allt ifrån spridarvinklar till fleetarnas tillväxt och tillbakagång genom historien. Man inser att vi är lyckligt lottade i Sverige med det drag vi har med klassen i Sverige. Det tackar vi alla eldsjälar som med sina enorma insatser gjort detta möjligt. Ingen nämnd, ingen glömd.
Söndag: Dimma igen, men vind….
Söndag morgon anländer vi till hamnen igen. Fortfarande dimmigt! Ånej! Ska det bli ett antiklimax av detta? Skillnaden mot gårdagen var dock att det fanns rörelse i luften. Det blåste väl ca 4 - 5 m/s så fältet skickades ut. Tävlingsområdet låg betydligt längre ut än där vi seglat under fredagen. Det tog nästan en timme att ta sig hela vägen ut och det gällde att hålla koll på grunden. Tävlingen skulle genomföras med ”vanliga” starter, dvs mellan två bojar. Ingen grindstart, vilket inte alls kändes bra. Det var länge sedan man varit med om något sådant.
Äntligen race – och vilken undanvind!
Race 1. Ca 5 - 6 m/s, regnigt och kallt. Vi var något ringrostiga i starten och kom iväg i andra led. Tvingades slå till babord, vilket i och för sig var vår plan. Mitt på första kryssen kom Galen och Colin körandes i lovart om oss. Tre knop snabbare och betydligt lägre. Man blir något förvirrad med tanke på att regnet gjorde att tell-talesen låg klistrade på seglen. De körde över oss och vi huir det här skulle sluta! Uppe vid kryssmärket hade det mojnat något. Galen och Colin rundade först följda av Saugman/Limbrecht, Hartman/Laurila, Lindfors/Halonen och vi själva på femte plats. Galen/Colin skar ganska rejält samtidigt som övriga båtar framför oss seglade plattläns. Vi gick någon slags mellanväg och när det var dags att gippa så var vi ikapp Galen/Colin och gippade ovanpå dem. Resterande båtar hade tappat så vid lämärket rundade vi som etta, Galen/Colin tvåa med en lucka till de båtar som följde. Vi körde raka spåret ut till högersidan. Hade ett motvrid under hela babordsslaget och drog ifrån ganska rejält. Resan till mål blev okomplicerad och vi vann första racet följda av Saugman/Limbrecht och Galen/Colin.
Trycket betyder allt i lättvinden
Race 2. Lättvind ca 1 - 2 m/s. Här var Saugman/Limbrecht något snabbare än oss på kryssen och vi något snabbare på undanvind. Men det var ju viktigast att hitta trycken som kom och gick under hela racet. Saugman/Limbrecht vann racet, vi blev tvåa och Hartman/Laurila trea. Galen/Colin slutade sexa.
Plötsligt kommer vinden
Race 3. Under prestarten var det väldigt lite vind. Tyvärr missbedömde vi tid/distans till linjen och kom iväg 15 sekunder efter startsignalen. Plötsligt kom det mycket vind. Snabb omtrimning och full trapets. Ca 8 - 9 m/s. Finska Lindfors/Halonen trivdes utmärkt och seglade fort. De ledde vid första kryssmärket och höll detta hela vägen till mål. Hartman/Laurila var också snabba och blev tvåa i mål. Vi seglade upp oss rejält och blev tredje båt i racet med Galen/Colin på fjärde plats.
I ledningen
Race 4. Redan inför denna segling var vi lite oroliga om vi över huvud taget skulle hinna genomföra utan att missa färjan hem. Galen/Colin gick in för att inte riskera något. Vi bestämde oss för att köra ändå med tanke på att vi hade serien 1, 2, 3 och ledde hela tävlingen. Vi visste ju inte heller om de skulle köra mer än ett race till. Nåväl, vi kom iväg hyfsat. Inte med helt fri vind dock. Dimman hade kommit tillbaka med råge så det var omöjligt att se bojarna. Man kunde bara se de närmaste båtarna.
Skottlands flagga – varför då?
När vi kom upp till kryssmärket för andra gången hörde vi att arrangören blåste i en visselpipa. Vi tänkte, bra! De vill att vi ska lyssna oss till var märket låg. När vi väl var där uppe så såg vi att de hade en hissat Skottlands flagga. Normalt låg ett kryssmärke och därefter ett kick-off märke. Kryssmärket hade emellertid flyttat sig så att man inte sträckte upp till kick-off märket om man rundade kryssmärket om babord. Hela fältet rundade dock märkena som tidigare genom att man låg över kryssmärket med god marginal och därmed sträckte upp till kick-off märket. Dock var det bara en båt som även stod över ribben med den Skotska flaggan. Hade vi haft koll på reglerna så hade vi vetat att de var en märkesersättning och således skulle tas om babord. Vinnare av racet blev således Hartman/Laurila. Hela övriga fältet fick NSC. Eftersom det bara blev 4 race totalt så var vi alla tvungna att räkna denna.
Rosmari Hartman/Tuomas Laurila, första mixteamet som blir Nordiska mästare
Slutsegrare blev således Hartman/Laurila med oss själva på andra plats(!) och Saugman/Limbrecht trea. Hade Galen/Colin varit med sista racet är jag säker på att de inte hade missat regeltolkningen och som sämst blivit tvåa i denna segling. De hade de blivit regattatvåor. Men nu blev det inte så. Glöm inte att fråga dem under någon trimkväll i vinter i Stockholm, om de hade koll på det!
Nöjda silvermedaljörer
Äventyret var inte riktigt slut ännu. Vi fick rigga ner båten på rekordtid. Som tur är var det söndag och ingen trafik. Strax efter att vi rullat på färjan så la de ut från kajen och seglade mot Stockholm.
Sammanfattningsvis är vi supernöjda med vårt finska äventyr. Härliga race, gött tjöt med andra Fiveseglare och återträff med våra finska släktingar! Vi kände att vi hade bra båtfart genom hela registret och kunde emellanåt plocka flera placeringar på undanvindarna.
Alla resultat finns på: https://www.manage2sail.com/en-US/event/EMKSyysregatta2021#!/results?classId=38f44cc3-2b89-4cf6-8c2f-53ec6bf1aa65
Per o Lars Wester
SWE 9002
Äntligen, segling i världens största regatta – Anders Nilsson/Jacob Reuterskiöld på Kieler Woche 2021
Kieler Woche flyttades i år också och blev därmed en av de två tävlingar i 505 Euro Cup som kunde genomföras. Här berättar Anders Nilsson kort om erfarenheterna från Kiler Woche 2021
Kieler Woche – en speciell regatta
När Kieler Woche blev flyttat till september anmälde jag oss direkt. Om det blir av får vi ta då. Jacob snabbokade ett rum på ett ställe i Strande, så anmälan gick igenom. Äntligen skulle jag få segla på världens största regatta. Jacob hade redan varit här i Melges 24.
Kiel började med att det snabbokade rummet var ett rum i en källare med en dubbel säng att samsas om platsen i. Ingen stans att hänga upp våta grejer och ingen frukost ingick. 1790kr/natt tog damen också vilket får betraktas som hutlöst välbetalt.
Tidigt i veckan såg det ut att bli lätta vindar. Inte vår starka sida eftersom vi bara kört 505 i lätt en handfull träningspass på egen hand eller mot Jonas Palmqvist och Mats Bylander i sin 505. Aldrig tävlat, nåja någon gång ska ju vara den första.
Hur gick det då?
Lördagen börjar med att racen sköts upp i väntan på vind och till slut kom vi ut och fick genomfört ett race i lättvind. Riktigt jobbigt kan jag meddela. Under lördagskvällen kom vinden och på söndagen genomfördes 4 race. Under måndagen och tisdagen blev inga race genomförda men på tisdagen gjordes ett tappert försök som slutade med att alla blev inbogserade. Efter 5 race blev det totalt en 15e plats av 27 båtar. Bra speed i bra med vind, mer att träna på i lätt.
På min blogg kan ni läsa utförligare om vår kamp mot riktigt bra tyskar och vad en kapsejsning kan kosta i resultat. http://sundetregatta.blogspot.com/2021/09/kieler-woche-2021-international-505-en.html
Alla resultat finns på: https://www.manage2sail.com/sv-SE/event/kiwo2021#!/results?classId=fe0edfb1-fcb9-410a-b175-2772f8614325
Anders Nilsson
SWE 9013
Duktiga danskar och gott hygge på Danska Mästerskapen 2021
Två veckor efter SM, den 28 - 29 augusti, var det dags för Danska Mästerskapen i Holbaek. Fyra svenska team åkte dit, tre tävlade för Sverige, alla hade roligt och alla fick stryk av de främsta danskarna. Här berättar Lars och Axel Hultgren mer om denna tävling.
Danska Mästerskapet, årets närmsta seglats, låg framför oss. Färjan Helsingborg-Helsingör sedan 8 mil på slingriga vägar och så kom vi fram till Holbaek, där himlens portar öppnade sig lagom till påriggning. Inflygande i hamnen i den kraftiga byvinden kom Bökmark/Persson och Fridh/Dahlander som hade varit ute och känt på fjorden. Ambitiösa besättningar.
Danska svenskar
Vi hann inte sätta fötterna utanför bilen innan vi fick frågan om vi kunde segla för en dansk segelklubb för att få ihop de 10 danska båtarna skulle kunna räknas in för att mästerskapet skulle bli giltigt. Självklart gick vi med att representera Holbaek sejlklub, bästa meriten på länge.
Bojsen-Möller stod och försökte göra de sista mecken på sin nya båt och en premiärtur hann de också med, kan ju vara klokt. Deltagarna trillade in en efter en och till slut kunde 15 båtar räknas in, 3 svenska, 2 tyskar och 10 danska.
5 seglingar i Nord 6 – 11 m/s och byigt
Gemensam frukost på seglarklubben, morgenmad på danska heter det, frukost är lunch för dem. Mycket trevligt, något vi borde ta efter. Ganska lång utsegling för att komma ut på fjorden, start vid 10 tiden. Nordlig byig vind, 6 - 11 i pusterne, 5 seglingar planerade denna dag.
De första två racen var avklarade på tjugo minuter vardera, 2 varv på ganska kort bana, sedan blev det 3 varv på kryss läns banan och dagens två sista toppades med 4 varv i varje. Lätt att komma ihåg vad som hände i racen är det inte, linjestart användes, väldigt högt tempo, inga långa pauser mellan seglingarna.
Väl samlat fält med toppgubbarna/tjejerna där framme. Bojsen-Möller, Saugman/Limbrecht, Wonterghems, Finn och Tim Böger och med lite inslag av Malin Boberg/Johan Röök, Peter Bökmark /Martin Persson och Martin Fridh/Mats Dahlander som var framme och högg ibland. Bojsen-Möller gick lågt och extremt fort på kryssarna när det pustade på, de använde ett BM 3 storsegel.
Snabb och effektiv seglingsledning ställde till det
Malin och Johan råkade ut för de korta pauserna mellan seglingarna och hann inte få ordning på sin båt till den femte seglingen, efter en kapsejsning med trålning av spinnakern upp i cb lådan (!) i fjärde racet. Iland innan kl 15 och en varm dusch var på sin plats innan regattamiddagen på klubben på kvällen. Väldigt trevligt och god stämning. Johan höll ett mycket trevligt tacktal till arrangörsklubben vid middagen. Trötta seglare orkade hålla sig uppe till 9 tiden sedan slocknade vi.
Varning för sjögräs
Morgenmad igen på söndagsmorgonen och lite lugnare väder med vind i NO riktning, 3 - 7 måske. Nu var banan lagd ännu lite längre ifrån hamnen så nu behövdes kun (bara) 2 varv för varje delsegling vilket spinnakerhissarhänderna tacksamt uppskattade. Ganska mycket sjögräs i vattnet och ibland var det läge att kolla cb och rodret. Samma fina tempo på havet, 4 seglingar snabbt avklarade och iland i god tid för pricegiving och lite pölser från grillen att stoppa i magen inför hemresan.
Danskarna toppade
Det slutade som det brukar, de danska toppseglarna och Tim o Finn Böger är lite för svåra för oss svenskar i en lång serie. Vann gjorde Jörgen och Jakob Bojsen-Möller, tvåa Jan Saugmann/Christian Limbrecht, trea Finn och Tim Böger före fyrorna Fabiola och Michael Wonterghem från arrangörsklubben. Sedan var det svenskt på 5:e platsen med Malin och Johan, 7:a Peter och Martin och på tionde plats Martin och Mats och vi själva på platsen därefter.
Mycket trevlig regatta i lite höstväder som släppte lagom till hoppackningen och prisutdelningen.
Alla resultat på: https://www.manage2sail.com/en-US/event/DM505#!/results?classId=93b0e596-0757-4313-941c-757382aaaab3
Lars o Axel, vid tangentbordet
SWE/DEN 8923
Bröderna Wester vann tajt Robline SWE 505 CUP i Björlanda kile
Robline SWE 505 CUP 2021 skulle inletts i Björlanda kile i maj, men då fick vi inte kappsegla pga. Coronapandemin. Den alltid alerta klubben BKSS var dock flexibla och regattan lades istället den 4 - 5 september. Här kommer Peter Bökmark och Martin Perssons berättelse och reflektioner kring seglingarna.
Fina arrangemang
Första helgen i september var vi 18 besättningar från 12 klubbar som hade samlas för att göra upp om den andra av årets tre Robline SWE 505 CUP-tävlingar 2021.Sammanfattningsvis var det två kanonfina dagar på sjön med fina arrangemang från klubben. Stort tack Björlanda Kile Segelsällskap! Totalt genomförde vi 7 seglingar, en segling fick räknas bort.
Svårbemästrad skiftande vind
Vindarna varierade dessa dagar mellan 3-6 m/s, med ständigt återkommande vindstråk över banan som vi alla hade att bemästra. Det fanns stående vindskift att hämta då och då men mestadels gällde det att hitta sin väg med rådande skift och tryck. Per och Lars Wester var generellt duktiga på att hitta rätt på första-kryssarna och rundade oftast första märket som etta eller tvåa. Peter och Martin hamnade ofta i lägen längre ned i fältet efter första kryssen och fick jaga.
Det är på undanvindarna det händer
Undanvindarna var spännande under båda dagarna. I rådande vindhastigheter ställdes besättningarna stundtals inför valet att segla ”platt” med en rakare linje från kryssmärket till länsmärket, eller att segla med mindre vinkel mot vinden och därmed skapa högre fart men du måste då segla en längre väg. Under första dagen lyckades bland andra Per och Lars väldigt bra med mindre vinkel och högre fart. När vindarna mojnade något seglade alla platt. Då fanns det ändå möjligheter att vinna båtlängder genom att tajma gippar rätt: för positionering gentemot konkurrenter, vid vindskift, och vid sista gipp mot länsmärket då det gäller att hitta en effektiv kursvinkel. Förutom detta finns ju alla andra parametrar som ska hanteras på undanvinden: val av rätt kant, hitta vindtrycken, styra/trimma för vmg hela tiden…..
Per och Lars klarade föhållandena bäst
Per och Lars Wester hanterade förhållandena bäst under dessa dagar och seglade till sig fyra förstaplaceringar och med en sämsta placering som femma blev det 13 poäng totalt. Tvåa blev Peter Bökmark/Martin Persson, 15 poäng, och på tredje plats kom Malin Broberg/Agneta Engström med 18 poäng. Trippel BKSS i toppen. Alla resultat på: http://www.bkss.se/wp-content/uploads/2021/09/Resultat-SWE-505-cup-1-2021_v2.pdf
505-suveränt kul båt
Ytterligare en sammanfattning är att Fiven är fantastiskt rolig att segla i alla rimliga vindförhållanden. Om du har god erfarenhet från tidigare tvåmansjollesegling, testa Fiven, du blir inte besviken.
Hälsar
Peter och Martin i SWE 8962
Malin och Johan: Som vi längtade till 505-SM i Åmål!
Det internationella 505-SM-et i Åmål, den 13 – 15 augusti, blev verkligen internationellt – 29 team från fem nationer deltog. Malin Broberg och Johan Röök blev historiska genom att som första "mixed team" få en inteckning i Hornet. Här berättar de om sitt segerkoncept.
Drivkrafter, motivation och mål
Att färdigvaccinerade kunna ge sig ut på vägarna, bo på hotell och träffa seglarkompisar igen kändes fantastiskt. En ny båt, som vi lagt många timmar på att fixa som vi ville ha den, och några goa uppladdningsträningar i Björlanda gjorde oss ännu mer taggade. Veckan innan SM lyssnade vi på Nils Van der Poels sommarprat om motivation och vikten av att undersöka varför man tävlar. Det stimulerade reflektioner om våra drivkrafter, motivation och mål med Five-seglandet. Resultatet blev tre konkreta mål på 3-års sikt varav ett var att vinna ett SM innan 2024.
På onsdagsmorgonen rullade vi mot Åmål fyllda av förväntan och nervositet. Skulle det kännas lika gott som det gjort på träning? Åmål välkomnade oss med strålande sol och en stor gräsplan fylld med Kanadagås-bajs….. men bäst av allt J Peter och Martin som brann av iver att få gå ut och köra.
Träning med varierande besked
Vänern bjöd på 5-7 m/s och krabba vågor men vi hade väldigt svårt att hålla jämna steg med Peter och Martin som gick flera grader högre än vi. Trots om-trimning och olika försök att få igång båten kändes det inte bättre. Tänk så snabbt självförtroende kan rinna av.
Var det schimsarna som vi dagen innan satt i centerbordstrumman för att minska glappet som var felet, eller var det hjärnspöken? På torsdag fortsatt träning och vi gick fortfarande lika lågt mot de andra. För att utesluta att det var schimsarnas fel seglade vi den långa vägen in och tog bort dem och sedan ut igen. Förutom att ta bort schimsar så funderade vi över placeringen i båten. Johan tog oftare ett litet steg längre fram i båten och hux flux kändes det mycket bättre! Vi gick in snabbt, innan den goa känslan försvann. Nu kände vi oss lite tryggare igen.
Hur får man Fiven att ”löpa”?
Fiven är den härligaste båt vi seglat och även den mest avancerade. Den svarar så tydligt på trim och även små justeringar kan få stora effekter åt rätt eller fel håll. Vi pratar om Fiven som en känslig travhäst och den bästa känslan är när man hittar det perfekt välbalanserade läget och kan låta båten löpa, mer eller mindre ”effortless”, även när det blåser på. Känslan när det inträder är extremt belönande men mycket sällsynt för oss på tävling J. Vi har tänkt en del på hur vi kan komma dit oftare och vi tror att det handlar om en kombo av erfarenhet, kunskap, självförtroende och
Malin och Johans koncept
För att förenkla och förbättra trimning strävar vi mot:
- En båt som är så jämförbar med de bästa som möjligt
- Enkel om-trimning, dvs alla tampar och trimfunktioner skall vara lätta att nå och reglera
- Uppmätta och märkta trimfunktioner, inklusive centerbord
- Ett tydligt, förenklat och lätt-kommunicerat trimsystem så att det är lätt att bestämma, hitta och kommunicera vilket läge som gäller just nu
- Trimsystem baserat på kända trimguider
”Gameplan” – ett recept för framgång
Båtfart är extremt viktigt i Fiven men vi behöver också ha fokus på övergripande strategi och racespecifik taktik.
Strategin ska förenkla beslutssituationer under race och vi strävar mot:
- En övergripande ”gameplan” för ett typiskt race.
Vår ”gameplan” innehåller tankar om hur vi lägger upp starten och vilka lägen vi strävar efter vid layline, gippar, nedtagningar etc. Det krävs övertygande data och särskilda skäl för att frångå denna gameplan. Ett race är dock sällan typiskt och där kommer taktiken in. Under race är det Johan som har uppsikt över banan och kommunicerar om andra båtar, moln och stora skift som kommer så att vi slipper överraskningar och oplanerade manövrar. Men ju fler båtar som finns i närheten desto svårare blir det att hålla gameplan. Det är alltid lättare att segla enligt sin gameplan när man ligger långt fram i fältet.
Fredag – tre utmanande race
Själva regattan började på fredagen och här kommer några korta noteringar om vår resa genom de svårseglade och utmanande racen:
1:a seglingen (13:e plats). Klar läfördel. Startade på nedre 1/3 av linjen. Tidigt efter start kom 60-70 graders medurs vrid. Vi trodde att det skulle gå tillbaka, men högerkanten kom ångande och det blev sträckbogar runt banan.
2:a seglingen (4:e plats). Mycket stor läfördel. Vi fick svårt att sträcka lämärket och vi tvingades gippa ner och gå bakom alla i starten. Seglade upp oss rejält efter att ha gjort en mycket bra andra kryss och undanvind där vi kom in i rytmen i skiften och ruset i båten. Tappade Tomas och Urban på sista undanvinden och var missnöjda med det men nöjda i stort.
3:e seglingen (2:a plats) kom äntligen iväg hyfsat i starten och var med i toppen hela vägen. Tajt med Peter och Martin hela vägen. Gick om dem i sista rundningen när de fick trassel. Även Pete och Luke fiskade lite ;-) så vi var hack i häl!
Lördag – inställt
På lördagen var det för mycket vind och ett tidigt beslut om inställda seglingar gjorde att vi spenderade tiden med gott häng på hamnplan med erfarenhetsutbyte om meck och trim. Sökte skydd bland mjuka, gula bojar i båthuset när det regnade och fick höra Luke berätta generöst och öppet om sina upplevelser av att vara en del av Americas cup-cirkusen och grinder på Team American Magic när den gjorde sin spektakulära vurpa.
På kvällen var det trevlig inofficiell regattamiddag där Fredrik Molander välförtjänt prisades för att han alltid är hjälpsam och ställer upp för förbundet såväl som för enskilda Five-seglare när det behövs professionell meck-hjälp och annat.
Söndag – nu gäller det
För söndag var det planerat grindstarter och sikte på fem race, det var nu det skulle avgöras. Dagen bjöd på mestadels sol och puffiga 6 - 10m/s. Stora variationer i tryck och riktning gjorde det svårt att hitta rätt.
4:e seglingen (4:e plats). Vi väljer att starta relativt tidigt för att gå utåt där vi tror att trycken kommer. Lyckas dock inte hålla samma höjd som Tore och Micke och väljer att slå till babord och får väja för många båtar samt även snurra då vi kommer för nära en båt. Typiskt dåligt beslut att slå tidigt. Seglar upp oss under racets gång. Hittar bra spår och jobbar med att växla hur högt respektive lågt vi går på undanvindarna för att fånga trycken och få kortast väg. Har tidigare varit rädda för ”soak mode” men genom att jobba med suggan/after guy och visa mer av spinnakern får vi bra fart och ändå kort väg mot märket.
5:e seglingen (9:e). Vi väljer återigen att starta relativt tidigt, men ett kraftigt vrid och ett rejält vakuum gjorde att Johan fick ta en kort simtur direkt efter starten. Efter badet lyckades vi komma in bra i rytmen och kunde jobba upp oss i fältet.
6:e segling (7:e plats). Vi ändrar vår ”gameplan” och väljer att startar sent. Trots att vi inte helt når gatebåten så kommer vi in bra in skiften och håller oss hyffsat med i tätklungan.
En spik!
7:e seglingen (1:a plats). Vi fortsätter med sen start och kommer iväg relativt bra och ligger strax bakom tätklungan hela tiden. Bra tryck i vinden och ett antal kapsejsningar runt oss gör att vi närmar oss. När täten väljer att gippa direkt på andra undanvinden följer vi vår gameplan och fortsätter utan gipp. Vi har lite tur och fångar ett tryck och skift och går förbi hela tätklungan. Rundar först men kör över gajen i nedtagningen och har lite strul med det. Lyckas dock hålla undan sista korta kryssen in i mål. Underbar känsla att vara före världsstjärnorna! Nu tittar vi på varandra och inser att vi kan ligga bra till mot övriga svenskar i totalen. Dock riktigt svårt att ha helt koll.
Rätt spår på undanvind – en konst
8:e seglingen (2:a plats). Nu är vi trötta och hoppas på att den mojnande vinden ska hålla sig på 5-6 m/s men lagom till start blåser det upp igen och det blir ytterligare ett race med fullt drag. Vi fortsätter att starta sent men har lite svårt att komma helt in i rytmen i skiften och börjar slå lite för mycket. Svårt att låta bli när det vrider 15grader men det gäller att se till helheten och hålla fart i båten hela tiden. Vi har fortsatt bra fart och spår på undanvinden där vi hittar layline. Vi upplever det mindre riskabelt än tidigare att hålla low mode kortare sträckor på undanvind även i hårdvind, VMG blir helt OK ändå. Vi jobbar med suggan/after guy, och en annan skillnad är att vi har ny spinnaker i år. När vinden minskar i slutet så blir det tajt, tajt upp mot mål men vi går in som 2:a, ler mot varandra och inser att det här nog har gått riktigt bra! Underbar känsla trots att vi är dödströtta J
Hornet – beviset på att nu är vi bäst i Sverige
En tävlingsdag i ett mästerskap är lång och full av fysiska och mentala utmaningar. Det är sällan vi tränar 6-7 timmar i sträck i 7-10 m/s och därför var vi helt slut efter avslutningen på söndagen. En lärdom är att vi behöver fler långa pass i kroppen och knoppen.
Efter packning är det dags för prisutdelning. Riktigt coolt att få lyfta det knasfina hornet och bli en i raden av mer eller mindre legendariska svenska mästare i 505. Vi blir lätt ”star-struck” när vi ser namnen på inskriptionerna. Vi är självklart jättenöjda med slutresultat, men vi är också väldigt sugna på att förbättra oss, så på vägen hem passar vi på att anmäla oss till Danska Mästerskapen.
Tack!
Till slut vill vi rikta ett stort tack till arrangörerna som lyckades få till 8 seglingar trots de riktigt utmanande förhållandena. Ett stort tack till de utländska deltagarna som kom och sparrade oss och ett särskilt extra stort tack till Pete och Luke som gav oss en riktig uppvisning och tydliggör hur mycket vi alla har att lära i denna härliga klass.
Malin och Johan
SWE 9181