505-segling igen efter 35 år - sommaren 2021 med ”Parbleu”

Har man en bakgrund som jolleseglare och 505-seglare finns drömmen om mer 505-segling ofta levande. Här kan Du läsa solskenshistorien om hur SWE 7316 ”Parbleu” fick en aktiv sommar 2021 genom Jan och Ulf Andersson tillsammans med Torgny Nordström.

 

De var Europamästare i Flying Junior 1968 när de bytte till 505-klassen. Där blev det mycket segling och som bäst en 6:e plats på VM 1972 i Hangö och en 3:e plats på EM 1976 i Hayling Islands. Efter seglingskarriären i ungdomsåren gjorde bröderna Jan och Ulf Andersson jobbkarriär istället. Seglingen hade inte längre högsta prioritet, men drömmen har funnits där – drömmen om att återigen segla 505. Jan och Ulf hittade sin gamla EM-vinnande Flying Junior för några år sedan och rustade upp den till nyskick igen och började leka med den på Järlasjön, men de ville mer.

Match-making
Hösten 2020 fick Ulf Andersson kontakt med 505-förbundet och började en diskussion om möjligheterna att känna på Fiven igen. Förbundet visste att 505-sponsorn och tidigare ordföranden i förbundet, Torgny Nordström låtit totalrenovera sin fina gamla Parker SWE 7316, ”Parbleu”. Nu funderade han ändå på försäljning pga. för lite användning av båten. Det är inte alltid lätt att hitta rätt seglingskompisar.

505-förbundet tipsade Ulf om att höra sig för med Torgny, eller ”Togge” som han kallas av gamla Fivekompisar, om ev. köp. Givetvis kände Ulf och Torgny varandra sedan de aktiva 505-åren på sjön och i HockeyBockey-rinkarna med legendariska 505 Tigers. Det blev en rolig återknytning av bekantskapen.

Sälja – nej, men låna och låt mig segla med!
När det kom till kritan ville inte Torgny sälja båten. Istället var han så otroligt generös att han förslog följande. ”Jag äger båten. Ni disponerar båten 100%. Jag får gasta någon gång när det blåser lagom. Så slipper vi fundera på hur mycket båten skulle kosta. Som gratis!!” De kom överens om att så fick det bli och Torgny fick lite skön 505-segling också.

Fantastiska seglatser
Ulf berättar: ”Vi har njutit hela sommaren på Baggensfjärden med fantastiska seglatser som inkluderar hissandet av nya monsterspinnakern. Jag trodde tiden var förbi att kunna stå i trapets igen, men verkligheten har överträffat alla förväntningar.”

Hårdvind funkade också
Ulf fortsätter: ”Vi har till och med klarat av hård vind, men då har det inte varit läge att fippla med kameran samtidigt. Min tonårsson, som inte seglat förut, är nu också frälst och tittar på sin far med nya ögon. Många flugor i samma smäll.”

Har Du en längtan att testa Fivesegling igen efter ett längre uppehåll – tveka inte att kontakta 505-förbundet (Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.). Vissa drömmar kan bli verklighet!

 

Per-Eric Törnström
Crew SWE 8651

Silver till Sverige på Nordiska Mästerskap 2021 i Espoo, Finland

Per och Lars Wester bestämde sig tidigt för att prioritera NoM i Finland. Det blev ett lyckat mästerskap som slutade med finsk seger, svenskt silver och danskt brons! Här berättar silvermedaljörerna Per och Lars Wester om regattan.

 

NoM – ett ”säkert” val
Eftersom hela säsongen redan från början känts väldigt osäker avseende möjligheter att resa och risken för att tävlingar ställs in kändes en resa till Finland för ett Nordiskt Mästerskap som ett mycket bra alternativ. Dels är resan väldigt flexibel genom att man kan vänta med att boka färja och boende till sista stund. För vår egen del kryddades tävlingsplatsen även av att vi har nära släktingar boendes i Espoo.

 

Sagt och gjort, vi lämnade Sävedalen torsdag morgon för bilresa till Stockholm. På Helsingforsfärjan mötte vi upp med Galen Mack och Colin Treseler som var den andra svenskbåt som skulle vara med på tävlingen. En underbar kvällstur genom Stockholms skärgård. Solnedgång, medvind och högtryck gjorde inramningen närmast magnifik. Detta bådade riktigt gott.

 

Taggade med covidpass anlände vi på fredagsmorgonen till Helsingfors, dagen innan tävlingen skulle starta. Resan till tävlingsarenan varade en dryg halvtimme. Hemmaklubben är belägen vid något som kan beskrivas som en blandning av villakvarter, skog och skärgård. Vi riggade upp båten i lugn och ro, åt därefter lunch i klubbhusets restaurang. Väldigt populärt ställe, för det var i princip fullsatt.

 

Jämn fart med Jan Sauman/Christian Limbrecht på träning
Vid 14-tiden gav vi oss ut för att känna in oss på vattnet och säkerställa att alla tampar satt rätt och att inget skulle trassla sig till tävlingen. Vi var väldigt osäkra på var det fanns grund och var tävlingsbanan skulle vara. Som tur var hade vi stämt av med Rosmarie Hartman och Tuomas Laurila i FIN 9069 som seglade framför oss ut ur hamnen. Väl ute på vattnet mötte även Jan Saugman och Christian Limbrecht-Mogensen i DEN 9187 upp. Vi körde mot dessa bägge båtar och det visade sig att vi alla gick mycket jämnt i den sydliga 5-6 m/s vinden. Det kändes mycket bra inför tävlingen. På kvällen träffade vi några av våra släktingar. Det var ett kärt återseende och vi somnade sedan sött i den gemensamma lägenheten med Galen och Colin.

 

 

Lördag: Dimman vägrade lätta
Lördag morgon, superpreppade kommer vi ner till hamnen. Även om prognosen inte såg så bra ut, det var tät dimma och ingen vind, var vi övertygade om att det skulle öppna upp sig inom någon timme. Dimman visade sig dock hålla sitt grepp. Timmarna gick och humöret började kännas som dimman. Våt, ogenomträngbar och stilla. Många koppar kaffe konsumerades innan det till slut blev dags att ta ner seglen och lägga på kapellet utan att ens ha sjösatt båten.

 

På kvällen träffades samtliga seglare på en restaurang med gångavstånd till hemmet. Som alltid, väldigt kul att tjöta med andra Fiveseglare om allt ifrån spridarvinklar till fleetarnas tillväxt och tillbakagång genom historien. Man inser att vi är lyckligt lottade i Sverige med det drag vi har med klassen i Sverige. Det tackar vi alla eldsjälar som med sina enorma insatser gjort detta möjligt. Ingen nämnd, ingen glömd.

 

 

Söndag: Dimma igen, men vind….
Söndag morgon anländer vi till hamnen igen. Fortfarande dimmigt! Ånej! Ska det bli ett antiklimax av detta? Skillnaden mot gårdagen var dock att det fanns rörelse i luften. Det blåste väl ca 4 - 5 m/s så fältet skickades ut. Tävlingsområdet låg betydligt längre ut än där vi seglat under fredagen. Det tog nästan en timme att ta sig hela vägen ut och det gällde att hålla koll på grunden. Tävlingen skulle genomföras med ”vanliga” starter, dvs mellan två bojar. Ingen grindstart, vilket inte alls kändes bra. Det var länge sedan man varit med om något sådant.

 

 

Äntligen race – och vilken undanvind!
Race 1. Ca 5 - 6 m/s, regnigt och kallt. Vi var något ringrostiga i starten och kom iväg i andra led. Tvingades slå till babord, vilket i och för sig var vår plan. Mitt på första kryssen kom Galen och Colin körandes i lovart om oss. Tre knop snabbare och betydligt lägre. Man blir något förvirrad med tanke på att regnet gjorde att tell-talesen låg klistrade på seglen. De körde över oss och vi huir det här skulle sluta! Uppe vid kryssmärket hade det mojnat något. Galen och Colin rundade först följda av Saugman/Limbrecht, Hartman/Laurila, Lindfors/Halonen och vi själva på femte plats. Galen/Colin skar ganska rejält samtidigt som övriga båtar framför oss seglade plattläns. Vi gick någon slags mellanväg och när det var dags att gippa så var vi ikapp Galen/Colin och gippade ovanpå dem. Resterande båtar hade tappat så vid lämärket rundade vi som etta, Galen/Colin tvåa med en lucka till de båtar som följde. Vi körde raka spåret ut till högersidan. Hade ett motvrid under hela babordsslaget och drog ifrån ganska rejält. Resan till mål blev okomplicerad och vi vann första racet följda av Saugman/Limbrecht och Galen/Colin.

 

Trycket betyder allt i lättvinden
Race 2. Lättvind ca 1 - 2 m/s. Här var Saugman/Limbrecht något snabbare än oss på kryssen och vi något snabbare på undanvind. Men det var ju viktigast att hitta trycken som kom och gick under hela racet. Saugman/Limbrecht vann racet, vi blev tvåa och Hartman/Laurila trea. Galen/Colin slutade sexa.

 

 

Plötsligt kommer vinden

Race 3. Under prestarten var det väldigt lite vind. Tyvärr missbedömde vi tid/distans till linjen och kom iväg 15 sekunder efter startsignalen. Plötsligt kom det mycket vind. Snabb omtrimning och full trapets. Ca 8 - 9 m/s. Finska Lindfors/Halonen trivdes utmärkt och seglade fort. De ledde vid första kryssmärket och höll detta hela vägen till mål. Hartman/Laurila var också snabba och blev tvåa i mål. Vi seglade upp oss rejält och blev tredje båt i racet med Galen/Colin på fjärde plats.

 

 

I ledningen

Race 4. Redan inför denna segling var vi lite oroliga om vi över huvud taget skulle hinna genomföra utan att missa färjan hem. Galen/Colin gick in för att inte riskera något. Vi bestämde oss för att köra ändå med tanke på att vi hade serien 1, 2, 3 och ledde hela tävlingen. Vi visste ju inte heller om de skulle köra mer än ett race till. Nåväl, vi kom iväg hyfsat. Inte med helt fri vind dock. Dimman hade kommit tillbaka med råge så det var omöjligt att se bojarna. Man kunde bara se de närmaste båtarna.

 

Skottlands flagga – varför då?
När vi kom upp till kryssmärket för andra gången hörde vi att arrangören blåste i en visselpipa. Vi tänkte, bra! De vill att vi ska lyssna oss till var märket låg. När vi väl var där uppe så såg vi att de hade en hissat Skottlands flagga. Normalt låg ett kryssmärke och därefter ett kick-off märke. Kryssmärket hade emellertid flyttat sig så att man inte sträckte upp till kick-off märket om man rundade kryssmärket om babord. Hela fältet rundade dock märkena som tidigare genom att man låg över kryssmärket med god marginal och därmed sträckte upp till kick-off märket. Dock var det bara en båt som även stod över ribben med den Skotska flaggan. Hade vi haft koll på reglerna så hade vi vetat att de var en märkesersättning och således skulle tas om babord. Vinnare av racet blev således Hartman/Laurila. Hela övriga fältet fick NSC. Eftersom det bara blev 4 race totalt så var vi alla tvungna att räkna denna.

 

 

Rosmari Hartman/Tuomas Laurila, första mixteamet som blir Nordiska mästare
Slutsegrare blev således Hartman/Laurila med oss själva på andra plats(!) och Saugman/Limbrecht trea. Hade Galen/Colin varit med sista racet är jag säker på att de inte hade missat regeltolkningen och som sämst blivit tvåa i denna segling. De hade de blivit regattatvåor. Men nu blev det inte så. Glöm inte att fråga dem under någon trimkväll i vinter i Stockholm, om de hade koll på det!

 

 

Nöjda silvermedaljörer
Äventyret var inte riktigt slut ännu. Vi fick rigga ner båten på rekordtid. Som tur är var det söndag och ingen trafik. Strax efter att vi rullat på färjan så la de ut från kajen och seglade mot Stockholm.

Sammanfattningsvis är vi supernöjda med vårt finska äventyr. Härliga race, gött tjöt med andra Fiveseglare och återträff med våra finska släktingar! Vi kände att vi hade bra båtfart genom hela registret och kunde emellanåt plocka flera placeringar på undanvindarna.

 

Alla resultat finns på: https://www.manage2sail.com/en-US/event/EMKSyysregatta2021#!/results?classId=38f44cc3-2b89-4cf6-8c2f-53ec6bf1aa65

 

 

Per o Lars Wester

SWE 9002